Barn och unga dras i allt större utsträckning in i kriminella nätverk, en utveckling som uppmärksammas inom såväl kriminalpolitiken som i medierna (Brottsförebyggande rådet 2023, s. 11). Denna utveckling har av vissa beskrivits som ett uttryck för att våld och kriminalitet i allt högre grad tar plats inom den svenska skolan. Skolan framställs därmed som en möjlig kontaktyta för kriminella nätverk, där rekrytering, narkotikahandel och förvaring av vapen förekommer (Uppdrag granskning 2025, 02:30). I detta sammanhang intar läraren en central position, då skolans omfattande samhällsuppdrag i stor utsträckning förverkligas genom lärarnas arbete (Englund 2012, s. 10). Trots att skolans ansvar ofta diskuteras saknas fördjupade studier som analyserar hur lärarsubjektet framställs i relation till elevers ökade involvering i kriminella nätverk. Studiens syfte är därför att undersöka hur lärarsubjektet konstrueras diskursivt i redaktionella medietexter och offentliga institutionstexter. Studien genomförs med en kvalitativ ansats med utgångspunkt i Faircloughs kritiska diskursanalys och hans tredimensionella analysmodell.  

Resultaten visar fyra återkommande diskurser kring lärarsubjektet. Läraren konstrueras som ett sårbart lärarsubjekt präglad av otrygghet i sin yrkesroll, samtidigt som ett förskjutet lärarsubjekt framträder där läraren förväntas hantera problem som traditionellt faller utanför lärarens ansvarsområde. Vidare framställs ett kompetent men begränsat lärarsubjekt, där professionell kunskap erkänns men handlingsutrymmet begränsas av bristande resurser, stöd och samverkan. Slutligen framträder ett oförberett lärarsubjekt, i de redaktionella medietexterna, där lärarutbildningen beskrivs som otillräcklig. Sammantaget konstrueras lärarsubjektet som ansvarsbärande men strukturellt begränsat, placerat i en spänning mellan höga förväntningar och begränsade möjligheter att agera.