Artificiell intelligens (AI) har under de senaste åren fått en allt större betydelse inom redovisning och revision, vilket har bidragit till förändrade arbetsprocesser och nya krav på yrkesrollen. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur artificiell intelligens påverkar redovisningsyrket, med fokus på hur yrkesrollen omformas samt vilka nya möjligheter och utmaningar som uppstår i mötet mellan teknik och professionell praktik (faktiska arbetet).

Studien syftar även till att belysa hur redovisningsekonomers arbetsuppgifter och kompetenskrav förändras i takt med den ökande användningen av AI. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med redovisningsekonomer, revisorer och ekonomer med varierande yrkeserfarenhet och organisatorisk bakgrund. Det empiriska materialet har analyserats tematiskt och satts i relation till tre teoretiska perspektiv: Task–Technology Fit, Human Capital Theory och nyinstitutionell teori.

Resultaten visar att AI i första hand används för att automatisera rutinmässiga och regelstyrda arbetsuppgifter, vilket skapar möjligheter i form av effektivare arbetsprocesser och minskat manuellt arbete. Samtidigt framkommer tydliga begränsningar i teknikens förmåga att hantera komplexa och kontextberoende situationer, där mänskligt omdöme fortsatt är avgörande. Vidare visar studien att redovisningsekonomens yrkesroll i ökande grad omformas mot mer övervakande, analytiska och bedömningar baserade arbetsuppgifter, vilket medför förändrade kompetenskrav.

Sammantaget visar studien att AI inte ersätter redovisningsekonomens roll, utan förändrar hur arbete utförs och vilket värde som skapas i redovisningsarbetet. Studien bidrar därmed till en ökad förståelse för hur redovisningsyrket utvecklas i takt med den tekniska förändringen.