Syftet med denna studie är att undersöka hur rörelseaktiviteter integreras i förskolans pedagogik utifrån förskollärares uppfattningar. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer har vi studerat hur förskollärare beskriver de pedagogiska strategier de använder för att stimulera barns fysiska aktivitet samt hur de uppfattar utmaningar och möjligheter i arbetet med rörelse i vardagen. Resultaten visar att förskollärarna uppfattar rörelse som en viktig del av barns helhetsutveckling inklusive motoriska, kognitiva och sociala dimensioner och att de använder både planerade och spontana aktiviteter för att stödja denna utveckling. I förskollärarnas beskrivningar framträder pedagogens aktiva deltagande som ett centralt stöd i barnets proximala utvecklingszon, vilket kan förstås som exempel på relationsbaserat och situationsanpassat scaffold. Förskollärarna identifierar utmaningar såsom tidsbrist, personalbrist, begränsade utrymmen och otydliga riktlinjer men beskriver samtidigt hur de genom kreativitet och engagemang finner lösningar. Studien synliggör ett behov av att utifrån förskollärares perspektiv, stärka rörelsens ställning som ett pedagogiskt innehåll i förskolans undervisning.