Denna studie undersöker sambandet mellan företags finansiella lönsamhet och omfattningen av humankapitalredovisning i svenska börsnoterade företag. Intresset för humankapital som värdeskapande resurs har ökat i takt med att immateriella tillgångar fått en allt större betydelse för företagens värdering, men redovisningen av dessa resurser är fortfarande frivillig och varierar mellan företag. Syftet med studien är tvådelat. Först utvecklas ett eget humankapitalredovisningsindex baserat på tidigare forskning. Därefter undersöks det omvända sambandet, om företag med högre finansiell lönsamhet tenderar att redovisa mer omfattande information kopplad till humankapital i sina års- och hållbarhetsrapporter. 

Studien har en kvantitativ ansats och baseras på data från 89 företag noterade på Nasdaq Stockholm Large Cap under räkenskapsåret 2023. För att mäta omfattningen av humankapitalredovisning utvecklades ett eget index, inspirerat av tidigare forskning, som tillämpades på företagens offentliga rapporter. Lönsamhet mättes med nyckeltalen ROA och ROE, samt att data analyserades med hjälp av korrelations- och regressionsanalyser.

Resultatet visar att det inte finns något statistiskt signifikant samband på 5%-nivån mellan finansiell lönsamhet och omfattningen av humankapitalredovisning. Däremot fann studien ett negativt signifikant samband på 10%-nivån för ROE. Därmed får ingen av hypoteserna stöd. Resultatet indikerar att andra faktorer än lönsamhet, såsom institutionella normer, branschpraxis och företagens strategiska vilja att framstå som legitima, kan ha större betydelse för rapporteringens omfattning.

Slutsatsen är att finansiella faktorer i sig inte förklarar variationen i företags redovisning av humankapital, utan rapporteringen framstår istället som ett resultat av hur företagen vill uppfattas samt vilka normer och förväntningar som råder i deras omgivning. Detta får stöd i legitimitetsteorins antaganden om att företag anpassar sin redovisning för ligga i linje med samhällets normer och intressenters förväntningar vilket förklarar den observerade höga graden homogenitet inom humankapitalredovisning i svenska Large Cap-företag. Studien bidrar med en fördjupad förståelse av hur svenska företag redovisar sitt humankapital och belyser behovet av fortsatt forskning kring andra drivkrafter bakom frivillig rapportering. 

This study examines the relationship between companies’ financial profitability and the extent of human capital disclosure in Swedish listed companies. The interest in human capital as a value-creating resource has increased as intangible assets have become increasingly important for company valuation, yet the disclosure of such resources remains voluntary and varies across firms. The study has a twofold aim. First, a human capital disclosure index is developed based on previous research. Second, the reverse relationship is examined, whether companies with higher financial profitability tend to disclose more extensive information about human capital in their annual and sustainability reports.

The study applies a quantitative approach and is based on data from 89 companies listed on Nasdaq Stockholm Large Cap for the financial year 2023. To measure the extent of human capital disclosure, a self-developed index inspired by previous research was applied to the companies’ public reports. Profitability was measured using the key financial ratios, ROA and ROE, and the data were analyzed using correlation and regression analyses.

The results show that there is no statistically significant relationship at the 5% level between financial profitability and the extent of human capital disclosure. However, the study identified a negative significant relationship at the 10% level for ROE. Thus, neither of the hypotheses is supported. The results indicate that other factors than profitability, such as institutional norms, industry practices, and companies’ strategic intent to appear legitimate, may have a greater influence on the extent of disclosure.

The conclusion is that financial factors alone do not explain variations in companies’ reporting of human capital. Instead, the disclosure seems to reflect how companies wish to be perceived, as well as the norms and expectations in their environment. This is supported by the assumptions of the legitimacy theory, which argue that firms adapt reporting practices to align with societal norms and stakeholders expectations. This helps explain the observed high degree of homogeneity in human capital disclosure among Swedish Large Cap companies. The study contributes to understanding how Swedish companies report their human capital and highlights the need to examine additional drivers behind voluntary disclosure.