I artikeln diskuteras och besvaras kritik som två schweiziska forskare, Raphaël Baroni och Jérôme Meizoz, riktat mot den franska författaren Michel Houellebecq och hans romaner Kartan och landskapet och Underkastelse. Båda kritikerna fäster vikt vid uttalanden som författaren gjort utanför verken och tillämpar i så måtto en biografisk metod. Med denna kritik som utgångspunkt förs i artikeln fram de estetiska och pedagogiska värden som bor i Houellebecqs provocerande obestämbarhet. I stället för att betrakta författarskapets brokighet och ambiguitet som belastande föreslås att dessa egenskaper skapar ett engagerande diskussionsunderlag som främjar utvecklingen av demokratiska färdigheter.