Artikeln utforskar förkroppsligade dimensioner av interkulturellt lärande, genom gruppintervjuer med sju svenska gymnasieelever som deltagit i ett dansutbyte med en kenyansk kulturskola. Med begreppet ”förkroppsligat lärande” betonas att interkulturellt lärande i dansutbytet sker i mötet mellan kroppsliga erfarenheter och diskursiva inramningar. I studien analyseras hur eleverna tillsammans navigerar, förhandlar och skapar mening kring olika samexisterande lager av skillnader och likheter i berättelserna om dansmötet. I berättelserna framträder betydelsen av det gemensamma intresset för dans för att konstruera en gemensam tillhörighet som ”dansare”. Samtidigt lyfter eleverna fram skillnader i dansstilar och i inställningen till koreografi som påtagliga. Genom att dansa tillsammans har de även fått en konkret, kroppslig upplevelse av dansens olika rumsliga och materiella förutsättningar. Slutligen visar analysen hur erfarenheten att dansa tillsammans skapar förutsättningar för upplevelser av samhörighet och visar hur unga människors förkroppsligade dansmöten rör sig längs med, över och bortom ”vi” och ”dom”-gränser.

The article explores embodied dimensions of intercultural learning, through group interviews with seven Swedish upper secondary school students who participated in a dance exchange with a Kenyan cultural school. The concept of ‘embodied learning’ emphasizes that intercultural learning in the dance exchange takes place in the encounter between embodied experiences and discursive framings. The study analyses how the participants together navigate, negotiate and create meaning around coexisting layers of differences and similarities in the narratives of the dance encounter. In their narratives, the importance of a common interest in dance for constructing a common belonging as ‘dancers’ is evident. At the same time, the participants also underline differences in dance styles and attitudes towards choreography as significant. Through the dance encounters, they have also gained a concrete, embodied experience of the different spatial and material conditions of dance. Finally, the analysis shows how the experience of dancing together creates conditions for experiences of affinities, and how young people’s embodied dance encounters move along, across and beyond boundaries of ‘us’ and ‘them’.