Man skulle kunna tro att Aristoteles Retoriken är en talarlära i den mening som vi senare möter hos till exempel Cicero, men den är i själva verket en omfångsrik och närmast listbetonad samling topos. Topos är ett omtvistat begrepp, och det gäller särskilt Aristoteles toposbegrepp som Maria Wolrath Söderberg visar i den här boken. I korthet kan topos ses som kollektivt utvecklade diskursiva vanor inom olika verksamheter. Dessa vanor kan man fånga, beskriva som prototypargument och återanvända som argumentativa verktyg i nya situationer.

Boken består av sju essäer som på olika vis försöker förstå vad Aristoteles toposlära är, hur den fungerar och vad man kan göra med den. Essäerna tar alla på ett eller annat vis sin utgångspunkt i ett särskilt perspektiv – nämligen att Aristoteles toposlära kan förstås som en verktygsrepertoar för handlingsklokhet – eller vad Aristoteles kallade fronesis.

Maria Wolrath Söderberg är fil. dr i retorik och lektor vid Södertörns högskola. Hon har i sin forskning fokuserat på relationen mellan språk, kunskap och lärande och specifikt på toposläran som också stod i centrum för hennes avhandling Topos som meningsskapare – retorikens topiska perspektiv på tänkande och lärande genom argumentation.