Mat och måltider är ett hett och omdiskuterat ämne i vårt samhälle och många barn verkar redan i tidig ålder ha erfarenheter av jobbiga matsituationer som påverkat dem negativt. Med min essä vill jag reflektera över pedagogens betydelse och makt i förskolans matsituationer och jag undersöker om läroplanen innehåller några specifika mål för måltidsverksamheten.

Många barn äter de flesta av sina måltider utanför hemmet vilket betyder att förskola och skola har unika möjligheter att på ett bra sätt gynna en hälsosam livsstil med bra matvanor för barnen. Därför är det extra viktigt att pedagoger hittar ett bra sätt att göra detta på och då bör inte mat och matvanor utgå från personliga åsikter, utan måltidssituationerna börs ingå i den pedagogiska verksamheten. Jag kommer in på pedagogers syn på barn och resonerar kring barns inflytande och delaktighet och undrar hur många gånger barn måste smaka på mat som de redan vet att de inte tycker om? Här reflekterar jag över praktisk erfarenhet och inser hur betydelsefull den praktiska kunskapen är, med omtanke och förståelse för att barn är olika och har olika behov.

Mat kan också innebära makt. Som pedagog kan man känna sig maktlös när barn inte äter och därför använda sig av hot som "Du får inte ta frukt förrän du ätit upp din soppa" för att få dem att äta. Via maktbegreppet kommer jag in på Foucault som anser att det i förskolan förekommer en så kallad blygsam makt. Jag reflekterar också över vilka normer som förekommer i samband med skolans matsituationer och upptäcker att de innehåller normer som relateras till hur och vad barn borde äta.