Kommunikation är en central del i människans liv och har under de senaste århundradena genomgått stora teknologiska förändringar. Utvecklingen har inneburit kommunikationsmedel som ger oss möjligheten att överföra information över tid och rum. Traditionella medier har i och med utvecklingen fått konkurrens av de sociala medierna i det offentliga rummet. Nöjesvärdet hos de offentliga personerna har gjort att de fått ett stort utrymme i traditionella såväl som sociala medier och de nyttjar dessa för att uttrycka sig. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur offentliga personer förhåller sig till och nyttjar traditionella respektive sociala medier. Genom kvalitativa intervjuer samt sekundärdata kommer uppsatsen att undersöka hur två offentliga personer upplever skillnaden mellan olika medier gällande att förmedla sitt budskap. Uppsatsen syftar även till att undersöka hur en expert inom området ser på offentliga personers möjlighet att använda traditionella och sociala medier till sin fördel. Den teoretiska referensramen utgörs av tidigare forskares teorier kring begreppen privat och offentligt, stereotyper, statusgrupper och kommunikation. Utifrån dessa teorier analyseras insamlad data. Studien visar att det i vissa fall finns en skillnad mellan traditionella och sociala medier och möjligheten att uttrycka sig i dem. De offentliga personerna i denna studie upplever att traditionella medier är svåra att uttrycka sig i och styra över och att de i vissa fall skapar en felaktig bild av vilka de är. De sociala medierna upplevs av de offentliga personerna som en chans att själva koda och sända ut ett budskap. De sociala medierna upplevs även som en plattform för de offentliga personerna att interagera med sina intressenter. Studien tyder på att de offentliga personerna försöker att uttrycka sig personligt men inte privat i traditionella och sociala medier.