In this paper I study the Austrian author Ingeborg Bachmann’s novel Malina (1971) from the perspective of Gérard Genette’s narrative theory and his notions of tense, mood and voice. In dialogue with earlier research on Malina I reflect over the last scene in the novel, what really happens there and how it matters for the rest of the novel. I give an account of feminist theories with focus on the annihilation of the female voice, the memory as theatre and the folklore tale as flight. The result is a more distinct perception of Bachmann’s skill, closeness and awareness as a writer and her use of Malina as contribution to the feminist debate and as a tool to find a place in the patriarchal world of intellectual, postwar Vienna.

I min uppsats har jag undersökt hur Ingeborg Bachmanns roman Malina är uppbyggd ur ett berättartekniskt perspektiv med hjälp av Gérard Genettes begrepp tempus, modus och röst. I diskussion med tidigare forskning har jag reflekterat över vad det är som sker i romanens slutscen och vad det har för betydelse för resten av verket. Jag har redogjort för tidigare forskning som med feministisk grund studerar förintandet av den kvinnliga rösten, minnet som teater och sagan som flykt. Resultaten är en tydligare bild av Bachmanns tekniska skicklighet, täthet och medvetenhet som författare och hur hon dels använder Malina som ett inlägg i den feministiska debatten och dels använder den som ett verktyg för att själv kunna verka i det intellektuella, men patriarkala efterkrigstidens Wien.