This essay examines whether it is possible to ascertain which ideologies and values prevailed in France at the time of the creation of Jacques-Louis David’s, Paul-Jacques-Aimé Baudry’s and Jean- Joseph Weerts’ respective oil paintings La Mort de Marat, Charlotte Corday and L’Assassinat de Marat. The analysis is based on an semiotic method in order to find out from historical and cultural contexts whether variations in the artworks’ depictions of the death of the French revolutionary Jean-Paul Marat convey different messages. By using mourning and suffering from a theoretical perspective, the essay discusses how the visualization of these emotional expressions has been used as a political resource to influence viewers. The conclusion of the analysis is that the way images depict suffering or the absence of suffering can be used to unnoticeably convey an ideological message which then becomes part of the collective memory. 

Denna uppsats undersöker huruvida det går att utröna vilka ideologier och värderingar som rådde i Frankrike vid uppkomsten av Jacques-Louis Davids, Paul-Jacques-Aimé Baudrys och Jean-Joseph Weerts’ respektive oljemålning La Mort de Marat, Charlotte Corday och L’Assassinat de Marat. Analysen utgår från en bildsemiotisk metod för att utifrån historiska och kulturella kontexter få fram huruvida variationer i verkens gestaltningar av den franske revolutionären Jean-Paul Marats död förmedlar olika budskap. Med sörjande och lidande ur ett teoretiskt perspektiv diskuteras i uppsatsen hur visualiseringen av dessa känslouttryck har använts som en politisk resurs för att påverka betraktare. I analysen framkommer det att hur bilder gestaltar lidande eller frånvaron av lidande kan användas för att obemärkt föra fram ett ideologiskt budskap som därefter blir en del av det kollektiva minnet.