Klimatförändringarnas närvaro ökar i både samhällsdebatten och medierapporteringen. Journalistiken spelar en betydande roll i att informera allmänheten om klimatfrågan. Tidigare forskning visar dels att den journalistiska yrkesrollen med de traditionella journalistiska normerna har förändrats, dels hur det påverkar inramningen av klimatfrågan i journalistiken. Hur den gör det påverkar i sin tur allmänhetens förståelse för frågans allvar.

Det övergripande syftet med denna studie är således att undersöka hur självbilden av yrkesrollen ser ut hos några framträdande och aktiva klimatjournalister i Sverige, hur de förhåller sig till etiska riktlinjer samt hur de tror att klimatfrågan behöver ramas in.

För att operationalisera forskningsfrågorna har ett teoretiskt ramverk använts bestående av yrkesrollen, konsekvensneutralitet och social ansvarsteori, traditionella journalistiska normer samt gestaltningsteori. Teorier om självbilden har varit central i uppfattningen om yrkesrollen och miljöjournalistik har spelat en betydande roll i studien. Metoden för uppsatsen har varit kvalitativa semistrukturerade intervjuer, som på grund av rådande pandemi genomförts på telefon. Intervjuerna har spelats in, transkriberats och sedan analyserats.

Resultatet visar att majoriteten upplevde ett behov av att ha en yrkesroll som en neutral aktör men där de flesta samtidigt tycktes inta en tolkande roll. Vidare tycks en balansgång råda hos  klimatjournalisterna, dels mellan att bibehålla en opartisk yrkesroll och inte övergå till aktivism, dels mellan att agera utefter konsekvensneutralitet eller social ansvarsteori, där majoriteten däremot uttryckte att de agerade efter konsekvensneutralitet. Vidare var normen balans framträdande i flera av klimatjournalisternas resonemang samt behovet av att rama in klimatfrågan genom mänskliga berättelser. Samtliga ansåg att klimatfrågan behöver ramas in  med ansvarutkrävande klimatjournalistik.