I den här vetenskapliga essän är syftet att undersöka läsakten i skrivprocessen. Utgångspunkten är att läsakten är ett viktigt verktyg för att färdigställa den skönlitterära texten. Arbetet med texten i skrivprocessen, den oformliga texten, ställer villkor på läsakten som uppsatsen avser att synliggöra. I uppsatsens första del undersöks tre skönlitterära författares läsakter via texter där författarna formulerar sig kring sina skrivprocesser. I den andra delen undersöks via djupintervjuer tre skrivpedagogers arbete med textrespons på kurser i kreativt skrivande. I de båda delarna kopplas undersökningen mot filosofen Paul Ricoeurs textbegrepp och syn på läsakten. De båda delarna av uppsatsen tar avstamp i berättelser från praktiken, från författarens arbetsrum och från skrivpedagogens arbete med skriftlig och muntlig textrespons. Frågan essän leder fram mot är hur författarens praktiska kunskap i läsakten kan beskrivas och om och i så fall hur skrivpedagogens arbete med textrespons speglar eller svarar mot författarkunskapen.