En vetenskaplig essä ger en möjlighet till att reflektera över en situation. En händelse som utspelar sig på min arbetsplats, en intensivvårdsavdelning, som rör mitt yrkeskunnande.

Berättelsen handlar om en kväll på intensivvårdsavdelningen när jag och läkaren jag arbetar med har olika åsikter om hur djup patienten ska vara sederad. Läkaren grundar sitt ställningstagande i forskning och evidens. Jag grundar mitt ställningstagande i det jag ser hos patienten, att jag upplever honom obekväm och föreslår åtgärder baserade på vad som fungerat tidigare. Min erfarenhet, yrkeskunnande, får styra mina förslag av åtgärder.

De frågor som essän försöker besvara handlar om vetenskap och beprövad erfarenhet, om hur de förhåller sig till varandra. Hur ser yrkesansvaret ut för läkare och intensivvårdssjuksköterskor? Kan man genom en berättelse likt denna belysa yrkeskunnande?

Reflektionen tar stöd i filosofers olika teorier där Aristoteles kunskapsbegrepp, och då framför allt episteme och fronesis, blir centrala. Därutöver används bland annat Molanders (1997) Arbetets kunskapsteori som stöd i reflektionerna om yrkeskunnande. Att använda olika filosofers begrepp och tankar i reflektioner öppnar upp för annat tänkande och en djupare reflektion av det skeendet som är ens kliniska vardag.

Naturvetenskap är ett kunskapsideal i dag. Naturvetenskap kan inte säga något om hur vi ska agera. Där behöver vi använda vårt yrkeskunnande och fronesis är den kunskapsform som bäst kan användas för att lösa en enskild situation.