Efter den flodvågskatastrof som ägde rum i Sydostasien den 26 december 2004 startade en omfattande stödverksamhet i Sverige. Socialdepartementet tog initiativ till ett möte med ett antal organisationer. Som ett resultat av detta möte samt av det pressmeddelande som skickades ut av Arvsfondsdelegationen inkom ett antal ansökningar om stöd till Allmänna arvsfonden. Arvsfondsdelegationen beviljade därefter ekonomiska medel till frivilligorganisationerna Rädda Barnen, BRIS och Ersta diakoni för att i samverkan stödja och hjälpa svenskar som förlorat anhöriga, skadats eller hamnat i kris. Ytterligare ett område var att via ett långsiktigt perspektiv erbjuda utbildning och stöd för Sveriges län. Det övergripande syftet för föreliggande studie är att med hjälp av intervjuer, dokumentstudier och sammanställning av dokumentation beskriva och utvärdera de stödinsatser som Referenspunkt Ersta, Rädda Barnen och BRIS genomfört i samverkan med Röda Korset. Utvärderingen påbörjades ett drygt år efter flodvågskatastrofen, vilket inneburit att stora delar av frivilligorganisationernas insatser i efterhand fått rekonstrueras. Att möta professionella hjälparbetare och offer för katastrofen som drabbats av stress, sorg och trauma har inneburit att man varit tvungen att ta speciella hänsyn. Förutom sekretess blev forskningsetiska dilemman och tillvägagångssätt en given grundförutsättning för insamlande av information från barn och vuxna stödgruppsdeltagare. Sammantaget har ett sjuttiotal intervjuer genomförts med organisationsföreträdare, stödgruppsledare och stödgruppsdeltagare. Vid två tillfällen utfördes gruppintervjuer. Det är 58 drabbade som kommit till tals i utvärderingen. Av dessa är 15 intervjuer genomförda direkt med barn och ungdomar, men sammanlagt 31 intervjuer handlar om stödet till barn och unga.