Denna uppsats undersöker hur synen på mediernas självsanerande system ser ut dels hos elva olika granskare av medierna och dessutom hos sex representanter från de större nyhetsmedierna i Sverige. I kvalitativa djupintervjuer har de bland annat fått svara på frågor om systemets fördelar och nackdelar samt om systemet anses vara tillräckligt eller om det finns behov av en utökad lagstiftning.

Den teoretiska utgångspunkt som uppsatsen främst vilar på är hämtad från medieforskarna Mats Ekström och Stig Arne Nohrstedt som menar att mediernas makt gör att det finns behov av att granska dem. Men teoriavsnittet ger också en kort förklaring till hur makten hänger ihop med förtroendet, utifrån Adam Smiths teori om "den osynliga handen". Dessutom behandlar teorin frågan om hur lagstiftning kontra självsanerande system kan påverka förtroendet. Här tar uppsatsen avstamp i den magisteruppsats Kerstin Ahlqvist med flera skrivit om förtroendet för svensk bolagsstyrning.

Resultatet av intervjusvaren visar att det finns ett starkt stöd för det självsanerande systemet då det håller en skärpt lagstiftning borta och leder till "justare medier". I svaren lyfts även ekonomiska aspekter kring systemet av flera intervjupersoner, exempelvis att det självsanerande systemet möjliggör en prövning av publiceringar gratis. Samtidigt menar flera av de intervjuade att systemet är krångligt för allmänheten. Det finns också en skillnad i synen på systemet mellan granskare och granskade. De som granskar media nämner i högre grad mediernas makt som en orsak till att de är viktiga att granska och representanterna från nyhetsmedierna nämner oftare att granskningen är viktig för mediekonsumenternas förtroende.

Viktigt att poängtera är att arbetet med uppsatsen och insamlandet av empirin påbörjades hösten 2008. Av olika skäl har analysen och den kompletta uppsatsen färdigställts hösten 2011. Detta innebär att flera av de intervjuade har bytt position, men detta framgår med tydlighet i uppsatsen.