Det här är en studie om svenska utrikeskorrespondenter. Utrikeskorrespondenter ger kanske ofta den bästa rapporteringen men blir allt färre i takt med att medieföretagen sparar. Samtidigt borde behovet av utrikesnyheter öka i en globaliserad värld. Uppsatsens syfte är att få bättre kännedom kring hur de svenska reportrar som arbetar utomlands själva ser på sitt arbete och genom en skissartad undersökning se hur utrikesnyheterna förändrats under en novembervecka 1975, 1985, 1995 och 2005. Jag har gjort kvalitativa intervjuer med fyra svenska utrikeskorrespondenter och en kvantitativ skissundersökning av utrikesnyheterna i Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Resultatet av de kvalitativa intervjuerna visar att de utrikeskorrespondenter som deltog i studien tycker att det finns mycket att vinna med deras arbete; större självständighet i nyhetsvärdering, högre textmässig kvalitet och personligt berättande är några exempel. Samtidigt visar det kvantitativa stickprovet att de egna utrikesnyheterna och korrespondenterna blir färre. I kvällspressen består utrikesnyheterna i dag nästan bara av omskrivna och översatta utländska artiklar och i dagspressen har antalet utrikesnyheter minskat till följd av omläggningen till tabloid-format. En av slutsatserna i arbetet är att begreppet utrikeskorrespondent kan vidgas och innefatta många olika källor som ger upphov till utrikesnyheter.