Denna studie handlar om de handledningsböcker som hade det ämnade syftet att användas som handledningsmaterial för lärare i sexualundervisning under 1943 fram till 1967. Studien har använt sig av Wintzells handledningsbok under 1943, men också skolöverstyrelsens handledningsböcker under 1945 och 1967 som sin analytiska referens. Syftet med studien är att analysera dessa handledningsböcker och sätta ord på det som avviker från den heterosexuella hegemonin. För att förstå hur handledningsböckernas formulering av den sexuella könsdriften samt samliv dels kan politisera, marginalisera och kriminalisera den avvikande och den abnorma kroppen, har studien därför använt sig av en queerteoretisk utgångspunkt. Detta för att kunna beskriva hur den heteronormativa hegemonin både producerar och reproducerar sexuella modaliteter i olika tid och rum i historien. Studien har även använt sig av en diskursanalys tolkat utifrån Norman Fairclough. Detta för att kunna sortera och begreppsligöra det som artikuleras i materialet som analyseras. Studien upptäckte bland annat att det finns olika sanningsanspråk som gör sig synliga genom hur handledningsböckerna artikulerats, nämligen: den biologiska och mediciniska diskursens modalitet, den borgliga diskursens modalitet, den juridiska diskursens modalitet och den psykologiska diskursens modalitet. Detta blev centralt för studien, bland annat för att kunna förstå hur språkets sociala process och hur den också var påtaglig för förändring. Slutligen kom studien fram till flera intressanta aspekter, dels hur kropp och psyke blir subjekt för politisering och marginalisering, dels hur preventivmedel tolereras inom den borgliga och heterosexuella diskursen om sexuellt samliv. Framför allt hur den borgliga idealen är i ständig kamp för att upprätthålla och vidmakthålla den sexuella diskursen.