Globala utmaningar som klimatförändringar, transnationella kapitalrörelser och politiskt gränsöverskridande samarbete har satt den nationella välfärdsstaten på prov under de senaste decennierna. Två större finansiella kriser har också de påverkat politikens utformning. Under samma tid har begreppen hållbar utveckling och ekologisk modernisering bidragit med ståndpunkten att tillväxt och miljömedvetenhet kan gå hand i hand. Utifrån den kontexten diskuterar Karin Edberg i sin artikel huruvida miljöpolitiken kan sägas vara en del av den nutida svenska välfärdsstaten. Till grund för sitt resonemang använder sig Edberg av de årliga regeringsförklaringar som ges av statsministern i samband med riksdagens öppnande. Detta innebär att artikelns resultat inte speglar politisk praktik utan snarare vilka frågor som anses vara i den politiska hetluften och hur de artikuleras. Edberg visar hur miljöfrågan pendlat mellan att utgöra en avideologiserad och normaliserad del av det politiska landskapet, och en politisk vattendelare. I dag är idén om hållbar utveckling kittet som binder samman miljöpolitiken med välfärdsstaten – åtminstone på en retorisk nivå – och som gör miljö till en konsensusfråga