The purpose of this study is to analyze how companies design and develop their materiality processes over time and how these processes differ between the banking and energy sectors in the context of the Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). 

The study adopts a qualitative research approach. Data is collected through document analysis of sustainability reports and annual reports from a total 14 companies within the banking and energy sectors covering the period 2023–2025. The material is analyzed through a comparative analysis over time and between sectors. In addition, semistructured interviews are conducted with respondents from two companies, one within the banking sector and one within the energy sector, in order to complement and deepen the understanding of how the processes are carried out in practice. The empirical material is analyzed thematically with a focus on process structure, stakeholder involvement, and applied methods and assessment models.

The findings show that materiality processes are becoming increasingly structured, formalized, and aligned with ESRS, including clear steps such as the identification of impacts, risks, and opportunities, the assessment of impact and financial materiality, and the final determination through thresholds. At the same time, variation remains in how these processes are implemented in practice. The banking sector is characterized by integration into financial risk models and internal governance systems, whereas the energy sector places greater emphasis on physical impacts, value chains, and external relationships. Furthermore, stakeholder involvement is central but phase dependent, with external actors mainly contributing to the identification stage, while internal functions dominate assessment and decision-making. Methods are becoming more quantified, yet assessments remain dependent on organizational interpretation.

The study concludes that standardization primarily occurs at a formal level, while practical implementation remains context dependent. This implies that materiality processes do not develop as a uniform model but are shaped by organizational and sector-specific conditions.

Denna studie syftar till att analysera hur företags väsentlighetsprocesser utformas och utvecklas över tid samt hur dessa skiljer sig mellan bank- och energisektorn i samband med införandet av Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). 

Studien utgår från en kvalitativ forskningsansats. Datainsamlingen består av dokumentstudier av hållbarhetsrapporter och årsredovisningar från totalt 14 företag inom bank- och energisektorn under perioden 2023–2025. Materialet analyseras genom en jämförande analys över tid och mellan sektorer. Utöver dokumentstudien genomförs semistrukturerade intervjuer med respondenter från två företag, ett inom banksektorn och ett inom energisektorn. Intervjuerna genomfördes för att komplettera och fördjupa förståelsen av hur processerna genomförs i praktiken. Det empiriska materialet analyseras tematiskt med fokus på processernas struktur, intressentinvolvering samt använda metoder och bedömningsmodeller.

Resultaten visar att företagens väsentlighetsprocesser i ökande grad blir mer strukturerade, formaliserade och anpassade till ESRS, med tydliga arbetssteg såsom identifiering av påverkan, risker och möjligheter, bedömning av påverkan och finansiell väsentlighet samt fastställande genom tröskelvärden. Samtidigt kvarstår variation i hur processerna genomförs i praktiken. Banksektorn präglas av integration i finansiella riskmodeller och interna styrsystem, medan energisektorn i större utsträckning fokuserar på fysisk påverkan, värdekedjor och externa relationer. Vidare är intressentinvolvering central men dess funktion förändras genom processen, där externa aktörer främst bidrar i identifieringsfasen och interna funktioner dominerar i analys och beslut. Metoderna blir mer kvantifierade, men bedömningarna förblir beroende av organisatoriska tolkningar.

Studien drar slutsatsen att standardisering främst sker på en formell nivå, medan den praktiska tillämpningen är kontextberoende. Detta innebär att väsentlighetsprocesser inte utvecklas som en enhetlig modell, utan formas av organisatoriska och sektorsspecifika förutsättningar.