Polisförhör är en samtalssituation som präglas av institutionella ramar ochmål. Alla som förhörs ska behandlas lika och betraktas som oskyldiga framtill dess att motsatsen bevisas av dömande instans. Omständigheter somtalar både till en misstänkts fördel och nackdel ska beaktas (Rättegångsbalken,kap. 23 §4) och polisen ska uppmuntra den förhörde till fritt berättandeoch undvika ledande frågor (Kronkvist, 2021; Polismyndighetenshandbok för förhör, 2023).I studien som presenteras här undersöks hur inledningen ser ut ivittnesförhör där polisen efterfrågar en fri berättelse, och hur polis ochförhörd person därmed synliggör och hanterar institutionella ramar. Merspecifikt undersöks 1) vilket utrymme för fri berättelse som skapas genompolisens inledande fråga/frågor och 2) hur frågan besvaras av den förhörde– blir det fri berättelse? Syftet med studien är att belysa den position isamtalet där fri berättelse ska initieras, samt ge exempel på hur detta kanse ut i praktiken. Den faktiska interaktionen i polisförhör – och särskilt iSverige på svenska – är fortfarande relativt outforskad empirisk mark (sedock Byrman, 2017; Jönsson, 1988) och systematiska studier saknas avhur utrymme för fri berättelse skapas i förhör i en svensk kontext.

This paper employs Conversation Analysis to investigate a specific interactional environment in Swedish police interviews (PIs): sequences where the interviewee asserts an inability to recollect specific events, and the police subsequently challenge this assertion. The police interview serves as a crucial setting for reconstructing past events and identifying the distribution of knowledge among participants. While previous research has delved into the cognitive mechanisms underlying memory retrieval in PIs, there exists a scarcity of empirical investigation of how memories and their associated knowledge are interactionally managed within this high-stakes activity. Prior Conversation Analytic studies exploring how epistemic dimensions shape social interaction form the theoretical basis for the current study, including research indicating how ‘forgetfulness’ can be strategically employed as an interactional resource. Only a few studies have targeted recorded high-stakes interviews in Swedish, and the lack of such is problematic since international research have highlighted the influence of cultural and social factors on conditions and outcomes. Data used for this study comprises anonymized audio recordings (N = 51) from a preliminary murder investigation, making a valuable contribution to the understanding of interactional practices in Swedish police interviews. Results indicate a discrepancy in orientation between the police and the interviewee. The former treats the memories as accessible knowables possible to retrieve, in contrast to the latter, who uses the police’s challenge as a vehicle for contesting the ‘impossible action of remembering.’