Det påstås ibland att Sverige är världens mest historielösa land. Stämmer det? Det beror på vad man menar med historielöshet.

I Historielöshetens historia undersöker Peter Josephson hur begreppet har förändrats från 1700-talet till idag. Vad har man under olika perioder syftat på när man talat om historielöshet? Och vad har man då avsett med historia?

Under 1800-talet beskrev europeiska historiker och filosofer gärna afrikaner och andra utomeuropeiska folk som historielösa. Historielöshet var då liktydigt både med en frånvaro av historiskt medvetande och med en frånvaro av historisk utveckling. "De som inte kommer ihåg det förflutna är dömda att upprepa det", skrev den spansk-amerikanske filosofen Georges Santayana. I kölvattnet på de koloniala befrielserörelsernas framgångar på 50- och 60-talen kom detta begreppsbruk att framstå som alltmer föråldrat. Istället etableras nu en uppfattning som innebär att historia finns överallt där människor lever tillsammans, det Josephson kallar för panhistorism.

Med historielöshet avses idag endast en frånvaro av historiskt medvetande eller en likgiltig inställning till det förflutna, och tankarna går då inte till de förut koloniserade delarna av världen, utan till det som förut skildrats som historiens kärnland: Europa och USA. Historielöshet har blivit ett omisskännligt tecken på modernitet.

Peter Josephson skriver om vinet och dess historia. Dess verkliga intåg i svensk dryckeskultur skedde inte förrän en bit in på 1700-talet. Vinet väckte initialt kritik och motstånd. Josephson skildrar hur den ädla druvan har gjort en resa från överklassdryck till folkdryck. Icke desto mindre, konstaterar han, är det även idag en fördel att vara välbeställd om man vill få tillgång till de bästa vinerna.

During the latter half of the 18th century, the doors of German universities were opened from within. Scholars abandoned Latin in favor of the vernacular and turned outward to a broader audience. Philosophers and scientists saw in the printing press a tool that would help eradicate ignorance and superstition, ultimately laying the groundwork for a better society. However, the enthusiasm was short-lived. Influential scholars increasingly lamented by the turn of the 19th century that competition for readers’ attention had compromised the quality of science. Many described a situation of intellectual undercutting and warned that popular science was displacing the gen-uine. In this article, I examine the late 18th and early 19th-century German-language debate on the increasing commercialization of academic knowledge. Specifically, I analyze how one sought to stimulate demand for serious and educational literature by fostering people into good and quality-conscious readers