Historiskt sett har städer i Sverige bidragit till livsmedelsförsörjningen, inte minst under kristider. Hur ser det utidag och vilka möjligheter och utmaningar finns för att utöka odlingen?

The crucian carp (Carassius carassius) is a cyprinid fish with its natural distribution in Europe and the western part of Asia. Due to its hardiness and unique ability to survive winter anoxia, it has been translocated to small lakes and ponds, and in Northern Europe since medieval times has been used as a food source. Crucian carp was the only fish in the pond that survived anoxia. Small lakes and ponds with winter anoxia result in dense populations of stunted and slender fish. In lakes with other fish species present, the crucians' numbers and densities are low and they grow to large sizes. In the presence of piscivores such as pike, crucians are deep bodied. The presence of pike-eating crucians, or the pike odors, induce a change in the body form of crucians. The change in body form makes it more difficult for pikes to swallow crucians and the handling time increases. Closely related invasive Carassius species have become a serious threat to crucian carp populations in Central-Eastern Europe and South-Eastern England through competition for space and food resources and hybridization. The crucian carp's close relationship to goldfish (Carassius auratus), the most studied species concerning sex pheromones, has made it possible to demonstrate that sex pheromones are also present in a wild Carassius species and in their natural environment. The results indicate that two species use the same sex hormonal pheromone system. The crucian carp has become an important model for laboratory studies of olfaction and taste.

Vi, 1 620 forskare samt lärare vid universitet och högskolor, är eniga med de unga bakom Auroramålet: De drabbas och riskerar att drabbas allvarligt av klimatkrisen under sin livstid. De klimatåtgärder vi vidtar i närtid avgör deras framtid. Sverige måste ta ansvar och göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. 

I strid med Parisavtalet ökar utsläppen av växthusgaser i en takt som gör att 1,5-gradersmålet kan överskridas om några år. De globala effekterna blir allt mer synliga med ständiga temperaturrekord, smältande isar, havshöjning och extremväder som torka, förödande bränder och skyfall med enorma översvämningar, som i Pakistan nyligen. Försörjningen av befolkningen utsätts för allvarliga hot i många länder.

Minskningen av den biologiska mångfalden är extrem. Klimatkrisen är enligt WHO det största hotet mot människors hälsa i hela världen och barn utgör en särskilt sårbar grupp. Med Sveriges nordliga läge sker uppvärmningen här dubbelt så fort som det globala genomsnittet. Det förskjuter utbredningsområden för växtlighet och sjukdomsbärande insekter och ökar förekomsten av extremväder såsom värmeböljor, skogsbränder och översvämningar samt av många olika sorters infektioner och allergier. När extremväder ökar, ökar även stressen och risken för mental ohälsa. Värmeböljor ökar risken för sjukdom och död hos sårbara grupper som äldre, små barn och personer med kroniska sjukdomar. De negativa effekterna på hälsan kommer att öka i takt med klimatkrisen och barn riskerar att drabbas av ackumulerade negativa hälsoeffekter under hela sina liv. Redan i dag är mer än hälften av unga mellan 12 och 18 år i Sverige ganska eller mycket oroliga för klimat och miljö. Detta är förståeligt när våra beslutsfattare inte gör vad som krävs.

Den juridiska och moraliska grunden för arbetet mot klimatförändringarna är att varje land måste göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. Centralt i det internationella klimatramverket är att rika länder med höga historiska utsläpp, däribland Sverige, måste gå före resten av världen. Dessa länder måste också bidra till att finansiera klimatomställningen i länderna i det Globala Syd, som är minst ansvariga för klimatkrisen men drabbas hårdast. Denna rättviseprincip är tydlig i Parisavtalet och var en het diskussionsfråga under COP27 i Sharm el-Sheikh, men lyser med sin frånvaro i det svenska klimatarbetet. 

Sverige har satt mål för att minska sina utsläpp. Men de är helt otillräckliga: minskningstakten är för låg och målen tillåter samtidigt att åtgärder skjuts på framtiden. Dessutom exkluderas merparten av Sveriges utsläpp från de svenska nationella utsläppsmålen; bland annat utelämnas utsläpp som svensk konsumtion orsakar utanför Sveriges gränser, utsläpp från utrikes transporter och utsläpp från markanvändning och skogsbruk, exempelvis utsläpp från förbränning av biobränslen eller utsläpp från dikade våtmarker (Prop. 2016/17:146 s.25-28).

Sverige saknar dessutom ett eget mål för att öka upptaget av växthusgaser genom utökat skydd och restaurering av ekosystem, något som krävs för att begränsa de värsta konsekvenserna av klimatkrisen (IPCC s.32). Trots dessa låga ambitioner misslyckas Sverige med att nå sina utsläppsmål, konstaterar både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. En klimatpolitik i linje med Parisavtalet kräver både att alla typer av växthusgasutsläpp minskar samtidigt som – inte i stället för – upptaget av växthusgaser maximeras: i dag misslyckas Sverige på bägge fronter.

Slutsatsen är tydlig. Sverige vidtar inte de åtgärder som krävs för att skydda barns och ungdomars rättigheter enligt Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta medför allvarliga risker för liv och hälsa för unga generationer, människor i andra länder och särskilt utsatta grupper. Detta kan inte fortsätta. Därför ställer vi oss bakom Auroras krav att Sverige börjar göra sin rättvisa andel och omedelbart sätter igång ett omfattande och långtgående klimatarbete som vilar på vetenskaplig grund och sätter rättvisa i centrum.

I och med att hästen tar allt större plats i det peri-urbana landskapet sker det en omstrukturering av både det sociala och det fysiska landskapet. Denna ”hästifiering” omfattar ofta en typ av livsstilsmigration, där den peri-urbana landsbygdens nya invånare och inpendlare (hästägarna) omvandlar miljön. Hästarnas ökade närvaro påverkar nämligen både det privata och det offentliga rummet. Med stöd i över 30 intervjuer konstaterar studien att denna omstrukturering av det peri-urbana landskapet skapar konflikter mellan ”nya” (livsstilsmigranter, hästägare) och de ”gamla” som bott där sedan tidigare (jordbrukare och markägare), vilket kan tolkas som motsättningar mellan grupper med olika ideologier och värderingar där rurala förhållningssätt utmanas av en urban norm. En central aspekt av dessa ”kulturkrockar” är att en urban norm om landskapet som yta för konsumtion och rekreation ofta står i motsatsställning till rurala värderingar och praktiker där landskapet i högre grad utgör en källa till försörjning.

In urban farming communities, enthusiasts adopt urban land and cooperatively develop the space with organic cultivations. This kind of gardening is guided by several ideals, which are part of the farmers’ motivation. However, gardening alone cannot meet the requirements for establishing a community in the city environment. The activities and ideals of the urban farms need to be negotiated and articulated to various stakeholders, including local establishments, other citizens, and city governments. Based on a three-year field study of urban community farms in three countries, we describe how the negotiation and articulation of the organizational, material, and ideological boundaries unfolded both internally and externally in these communities. We provide concrete empirical examples of how such communities develop, what their challenges are, and how they can be supported by technology. We use the lens of civic engagement as a point of departure to situate urban farming and community technologies as a phenomenon. The main contributions of this paper are accounts of the kind of articulation work that volunteer-based civic engagement communities face and design qualities related to this boundary articulation.

One way of using public green spaces is to allow cultivation by citizens. Community gardening has proven to have many social benefits and can undoubtedly contribute to a sustainable society in a variety of ways. Yet while being clearly attractive for both citizens and officials, it does not always flourish in practice. In this study we draw on interviews with park engineers working in the city of Stockholm to analyze why community gardening is not more prevalent, despite the clearly existing political and popular will to promote it. The study shows that there are significant differences between Stockholm City's district administrations. Through applying implementation theory, we show that relatively small variations in local resources, expertise, and interests fundamentally shape the outcome of community gardening initiatives. It is also shown that unclear guidelines and a lack of horizontal and vertical communication constitute institutional barriers to the implementation, development, and resilience of community gardening in the districts of Stockholm. © 2020 Masaryk University.

Only a handful freshwater fish species are still commercially sought after in Sweden. Subsistence fishing in lakes and rivers is also rare nowadays and has in general been replaced by recreational fishing. However, fishing for European smelt, Osmerus eperlanus (L.), once popular in many areas of central Sweden, has survived into the twenty-first century, particularly in the province of Värmland, as a minor, but interesting regional food speciality. It is a dish with character, since smelt has a very particular scent and it is therefore esteemed by some and rejected by others. Nowadays, it is eaten locally, especially by the elder generations, and attempts to popularize it as a regional food have so far failed. However, smelt deserves to be marketed as a regional culinary specialty, and has great potential to become popular among modern foodies. A traditional dish known as “smelt pancake” can be promoted. Interesting enough, there are new categories of smelt enthusiasts that have discovered the possibility of fishing in large numbers in spring, especially Thai and other immigrants. There are also a significant numbers of sojourners and visitors from the Baltic States, especially Lithuanians, fishing for smelt in Värmland.

This article highlights the motivational factors behind consumers’ and tourists’ decisions to buy local artisan cheese in Jämtland (Sweden). Empirically, the case itself diverts from the typical Franco-Mediterranean case in which both the actions of producers and consumers are embedded in historical, long-term culinary traditions and territorial features, nor is it the typical farmers’ market or another market-driven direct produce system. The main purpose is to shed light on the motivational factors behind the purchasing decision of consumers and tourists by studying the attributes that consumers embody in the products. The article is based on two consumer surveys/short interviews, the first conducted in June 2012 and the second in February 2017. The results were tested against/related to the wider local food discussion conceptualized through four types of attributes. Namely, intrinsic and extrinsic attributes; post-modernity and environmental attributes; geographical and territorial attributes; and local and rural development attributes. The results in this article clearly show that consumers value a combination of different attributes from both market-driven direct produce systems and close typicity systems. Therefore, the construction of proximity from the point of view of the consumer can be derived from a complex set of attributes and motivational factors not normally highlighted in the localized food discussion