While there is a substantial research literature on Western ‘foreign fighters’ – those young men and women from Europe, North America, Australia and elsewhere who traveled to Syria and Iraq, from around 2011–2017, to join jihadist groups engaged in combat – there is a dearth of comparative studies examining the backgrounds of these fighters. National variations in the levels of recruitment have been measured and samples examined to determine the demographics of these fighters, indicating some national variations in who went, how, and maybe why. More fulsome comparative data is needed, however, to detect and measure such differences to gain insight into the factors conditioning the radicalization of these foreign fighters. Calling on original and unique datasets, this study presents the results of a comparative analysis of Canadian and Swedish foreign fighters. In each case the findings are compared with other domestic jihadists as well to delineate if those drawn to fight in Syria and Iraq differ. Clear differences emerge in the basic demographics of these national samples, highlighting some empirical and interpretive issues in need of further analysis.

Global evidence indicates minimal connection between immigration and crime. Nordic research, however, has been generally carried out on individuals and shows that immigrants are over-represented in crime. This has led to claims that high crime rates are due to immigration. We directed our study towards these claims by analyzing immigrant population prevalence, defined as the percent of foreign-born individuals, and violent crime in Swedish municipalities between 2000 and 2020. Nearly all municipalities had higher violent crime rates in 2020 relative to 2000. To discern whether drastic increases in municipality-level crime rates could be connected to municipality-level immigrant population prevalence, a retrospective case–control design was used to select 20 municipalities with the highest increase in reported violent crime rates and 20 municipalities with the lowest increase in reported violent crime rates. Immigrant population prevalence had little association with high rates of reported violent crime. The average association between immigrant population prevalence and violent crime rates calculated from all municipalities was also weak and non-significant (p > 0.05). Municipalities with a high increase in crime tended to have more crime correlates than municipalities with a low increase in crime. However, more research is needed on the impact of migration in small towns, especially those that have experienced economic and social stagnation.

Regeringen har gett Vetenskapsrådet i uppdrag att kartlägga forskning om insatser, åtgärder och metoder för att förebygga brottslighet kopplad till kriminella nätverk. Den här rapporten är en slutredovisning av uppdraget och baseras på en systematisk översikt, en nationell kartläggning och en analys av utvärderingsförmågan inom området.

Rapporten ger en samlad bild av evidensen för brottsförebyggande insatser riktade mot kriminalitet kopplad till kriminella nätverk, tillsammans med en analys av Sveriges kapacitet att utvärdera sådana insatser.

Den lyfter fram fem rekommendationer: utgå från insatser med god evidens, stärk tillgången till forskningsresultat, utveckla samverkansstrukturer mellan forskning och praktik, utveckla beställarkompetensen för utvärderingsuppdrag, utred hur den nationella utvärderingsförmågan kan förstärkas.

This study explores the characteristics of individuals affiliated with violent extremist milieus in Sweden, focusing on far-right, far-left, and Islamic extremist milieus. Firstly, by using a compilation of law enforcement and other Swedish population registers, we describe these milieus along a range of demographic, socioeconomic, criminal, mental health, and familial indicators. We then compare Swedish extremists to extremists globally. Our findings reveal that while demographic patterns, such as age and sex, align with international studies, significant differences emerge in areas like criminal activity, mental health prevalence, and socioeconomic factors. Compared to global data, Swedish extremists show higher levels of criminal involvement, particularly prior to radicalization, but lower prevalence of severe mental disorders. Additionally, violent Islamic extremists in Sweden exhibit a significantly higher likelihood of having extremist family members, suggesting a possible intergenerational transmission of extremist affiliation. Socioeconomic disparities are also evident, with violent far-right and violent far-left extremists displaying different educational and employment patterns compared to their international counterparts. By combining Swedish register data with international comparisons, this study highlights the importance of considering national contexts when analysing extremist profiles and emphasizes the need for comprehensive, context-based designs to prevent and counter violent extremism.

Den svenska våldsutvecklingen har uppmärksammats internationellt och den negativa utvecklingen i en för övrigt fungerande välfärdsstat har givit upphov till begreppet ”Det svenska tillståndet”.

Den organiserade brottsligheten har hittat sin guldkalv, finansieringskälla och spelplan i näringslivet, där företag kapas och utnyttjas ekonomiskt. Men även offentliga verksamheter drabbas av så kallade välfärdsbrott.

Hur ser den kriminella ekonomin ut i dag? Vilka risker och utmaningar står näringslivets aktörer inför? Och hur ska utvecklingen vändas?

Rapporten ”Kriminella entreprenörer – en studie av den organiserade brottslighetens kopplingar till näringslivet” beskriver hur den organiserade brottsligheten engagerar sig i näringslivet genom formella uppdrag och kriminella relationer.

Rapporten belyser också vilken skillnad det är mellan individer inom den organiserade brottsligheten som redan är, eller inte är, engagerade i näringslivet på något sätt. Rapporten syftar till att belysa och diskutera de risker och utmaningar som näringslivets aktörer och samhället i sin helhet står inför.

This study investigates 30 lone actors in Sweden with a register-based design using a group of male lone actors and two reference groups: same-sex siblings and other male violent extremists. We compare lone actors to the reference groups along social background, criminal background, and co-offending relations (1995 –2016), and mental health (1980–2016). Our results show that lone actors are primarily born in Sweden to two Swedish-born parents. They have a high degree of criminality and co-offending, indicating that they are not completely loners in their criminal behaviour. They have higher enrolment in secondary education than the reference groups, but lower enrolment in higher education than other male violent extremists. Additionally, they suffer considerably more from mental disorders compared to the reference groups. An analysis of criminality and in- and outpatient hospitalisation over the life course indicates that lone actors may have had problems in their transition into middle age.

Trots nästan dagliga nyhetsrapporteringar som pekar på motsatsen har det totala våldet per capita i Sverige inte ökat sedan början av 2000-talet. Däremot har det grova våldet, med skjut- och stickvapen, ökat kraftigt. Våldsbrotten har med andra ord blivit färre men värre. Även den ekonomiska brottligheten med bidrags- och välfärdsbrott har ökat de senaste årtiondena. Eftersom inkomster från bedrägerier ofta utgör en grundinkomst för den organiserade brottsligheten är det viktigt att åtgärder riktas både mot vålds- och ekobrott. Att analysera den geografiska spridningen av den organiserade brottsligheten kan öka förståelsen för organisationsformer, rörlighet och geografisk bundenhet, vilket förhoppningsvis kan leda till åtgärder som minskar handlingsutrymmet för de kriminella organisationerna.

I den här rapporten till ESO undersöker Hernan Mondani och Amir Rostami brottsutvecklingen i Sverige 2011–16 med särskilt fokus på den geografiska dimensionen av den organiserade brottsligheten. Rapporten visar bland annat att organiserad brottslighet förekom i hela landet men att flest brott skedde i Stockholm. Motorcykelgäng var den dominerande typen av organisation medan maffiaorganisationerna var lokala och urbana. Ett annat resultat tyder på att kriminella med hög rörlighet var särskilt viktiga för de kriminella organisationernas handlingsutrymme. För att komma åt den organiserade brottsligheten menar författarna att det krävs mer än hårdare straff och fler poliser. Förmågan att ersätta enskilda individer och organisationernas snabba anpassningar till nya förutsättningar innebär att det behövs koordinerade och sammanhållna insatser från fler berörda myndigheter utöver polisen för att bekämpa denna typ av brottslighet.