I vår tid kopplar vi ofta samman teknisk kunskap, innovation och ingenjörskonst eftersom dessa processer och deras professioner kommit att koncentreras till samma sociala rum. I Majsa Allelins artikel undersöker hon hur denna sammanlänkning successivt skett genom historien. Med hjälp av ett antal historiska nedslag belyser hon hur synen på teknisk kunskap och (ny)skapande har förändrats i det västerländska samhället. Allelin börjar med antika filosofers syn på skapande och förnyelse och följer sedan utvecklingen genom renässansens tekniska språng och industrialiseringens uppfinningar, för att avsluta i vår egen samtid där innovation och entreprenörskap dominerar idévärlden i det så kallade postindustriella kunskapssamhället. Genom en kombinerad idé- och ekonomihistorisk analys visar hon hur synen på tekniskt skapande förändrats i takt med produktivkrafternas utveckling, och hur synen på innovation har omformats och präglas av inneboende motsättningar. Ingenjören, som det förkroppsligande subjektet av skapande och innovation, finns också närvarande allt eftersom deras roll blir mer framträdande i historien (i synnerhet efter 1800-talet).

Det här specialnumret är ett temanummer om de sociala dimensionersom omgärdar, villkorar och formar tekniken. Texterna av Ursula Franklin, Majsa Allelin,Boel Berner, Anne Kaun och Katarina Winter samt Ella Petrini innehåller en rik blandning av teknikhistoriska härledningar, ingående analyser och teoretiska interventioner som rör teknikutveckling, samhällelig produktion och social reproduktion. Här förenas vardagliga perspektiv med mer teknikfilosofiska argument i syfte att fördjupa förståelsen för hur tekniken verkar i samhället och hur samhället genomsyrar tekniken.

Ungdomar – och särskilt killar – i kommunala förortsskolor är den främsta elevgruppen som missgynnas av det nuvarande skolsystemet. Dessa elevers misslyckanden beskrivs ofta som resultatet av en ”anti-skolkultur”, vilket förklaras av stjälpande maskulinitetsnormer eller avsaknad av uppförandekoder. Trots – eller kanske på grund av – strukturell utestängning har flera självorganiserade utbildningsaktiviteter nyligen vuxit fram bland ungdomar. I den här artikeln visar jag hur tjejer och killar som bor i ett socioekonomiskt missgynnat område och som möter strukturella svårigheter i dagens skolsystem, hittar sätt att utmana eller övervinna denna underordning genom att arbeta med lokaltidningen Life i Orten. Genom att vända mig bort från det problemorienterade perspektivet och i stället diskutera hur ungdomar i förorten organiserar sig via informella lärandepraktiker, utvidgar jag diskussionen och begreppet ”anti-skolkultur” och inkluderar därmed produktiva perspektiv som hittills har förbisetts. Resultaten visar att arbetet med Life i Orten skapar empowerment och nya inlärningsprocesser för ungdomarna genom att möjliggöra för alternativa pedagogiska metoder. Denna frivilliga verksamhet utgör också ett sammanhang där ungdomarnas önskan om bildning kan uttryckas och det hjälper dem att formulera en kritik av det formella skolsystemet, vilket kan förstås som en didaktisk reflexivitet. Hos Life i Orten får ungdomarnas bildningslust komma till uttryck, utifrån arbetsformer som innebär större delaktighet och empowerment.

Mellan resignation & framtidstro – livsvillkor och lärande hos förortens unga är en motberättelse mot den stereotypa bilden av ortens unga och mot de politiskt uppmålade visionerna om en mer jämlik stad genom omvandlingar av det urbana rummet och kortsiktiga insatser i skolor.

Boken är ett kollektivt resultat av tre forskningsprojekt som alla kretsar kring begränsningar och möjligheter i unga människors livsvillkor och lärande i några av Göteborgs mest stigmatiserade stadsdelar.

Om innovationens villkor utirfrån arbetsdelningens historiska utveckling.

Drawing on a Gramscian Regulation Approach and Harvey’s accumulation by dispossession thesis, this article discusses the structural and hegemonic mechanisms of the neoliberal transformation of Sweden’s welfare sectors. Providing new longitudinal data on welfare retrenchment, corporate governance, wealth shares, and private economic power, the article further analyzes how the transformation of the Swedish post-war universal welfare model is related to class struggle and accumulation regime change in the Swedish economy. Following a decade-long countermobilization of Swedish capital and a severe economic crisis in the early 1990s, neoliberal economic common sense was cemented among social democratic policy elites that manifested itself in an institutionalized austerity polity, leading to a slow but steady dismantling of the Swedish welfare project. Roughly a fifth of employees in the three largest welfare sectors work in private welfare companies that generate tax-financed profits on politically created welfare markets. Welfare profits are in turn defended by a welfare–industrial complex and undergirded by a hegemonic bloc consisting of capital elites and sympathetic policymakers. In the virtual absence of vocal antihegemonic forces, many social democratic leaders have limited criticism against welfare profits throughout the last decades. On the contrary, austerity measures practiced by Swedish social democrats have thereto led to deteriorating social cohesion and spawned distrust among core social democratic voters. 

Skolans marknadsanpassning har inneburit såväl ekonomiska, organisatoriska som pedagogiska förändringar för elevers och lärares vardag. I den politiska debatten har friskolornas vinster ofta varit föremål för diskussion, liksom skolsegregationen. Färre har diskuterat hur den pedagogiska miljön har anpassats efter lönsamhetskrav. Genom att rikta fokus mot betygens samtida reformering vill jag med kapitlet visa på hur skolans ekonomiska organisering påverkar elevers skolarbete och i förlängningen sorteringen av elever.