Rapporten presenterar resultaten från en forskningscirkel mellan Hörningsnässkolans rektorsområde och Södertörns högskola, med fokus på övergången från årskurs  till . Övergången innebär stora förändringar för eleverna, både organisatoriskt och socialt. Genom litteraturstudier, diskussioner samt kvalitativa och kvantitativa undersökningar – bland annat intervjuer och en enkät – identiferades behovet av tydliga rutiner och ökad delaktighet för elever och vårdnadshavare. Arbetssätten som prövades bidrog till ökad trygghet, men resultaten visar också att ytterligare utveckling krävs, särskilt för elever med särskilda behov, för att skapa en förutsägbar och inkluderande övergång.

In this presentation we will discuss the participatory design and preliminary results from an ongoing research project about children’s help-seeking in relation to Adverse Childhood Experiences (ACE). Exposure to ACE is a significant concern with potential long-term consequences. In a Swedish context, children’s rights to support and protection from harm is clearly defined in national policy and legislation (including the UN Convention on the rights of the child, which was incorporated in Swedish law in 2020). In both school and social services, there are guidelines for promoting and ensuring these rights and both have a clear mandate to engage in early detection of children in need of support or protection. However, despite a strong emphasis on children’s rights for support and protection in policy and legislation, research shows that children’s exposure to ACE often remain unrecognised and unreported.The objectives of the research project are to gain knowledge about children’s preconditions and pathways for help-seeking when exposed to ACE and to explore how this knowledge can be implemented in social work practice through participatory methods. The focus is on children and young people's own experiences of help-seeking and their views on need for help and support. However, to be able to include a broader perspective on the preconditions for help-seeking, children's general perceptions of rights and support in relation to ACE are also examined, as well as professionals' perceptions of children’s help-seeking and their experiences of supporting children in their help-seeking process.The project draws on various types of data, including a survey of school children, interviews with young people and professionals, and collaborative workshops with stakeholders. During spring 2025 we are conducting the survey of school children, focusing on their knowledge about help-seeking possibilities and perceptions of social services. Additionally, the first interviews with young people will be carried out, focusing on their own experiences of ACE and help-seeking. Our presentation will include preliminary results from these first empirical studies. Collaborative workshops are held throughout the project and this participatory approach will also be a topic of our presentation.The project has the potential to contribute much needed knowledge about children’s help-seeking, considering different perspectives on the matter. Furthermore, through collaboration with stakeholders, the project aims to transfer knowledge on children’s help-seeking to relevant organisations. By integrating these insights into practice, the project seeks to improve early identification and support strategies, ultimately enhancing the preconditions for children to seek and access help.

I presentationen beskrivs ett nystartat forskningsprojekt där vi utifrån olika perspektiv ska undersöka barns hjälpsökande vid social utsatthet. I samarbete med professionella och ungdomsmedarbetare inom socialtjänsten utforskar vi barns hjälpsökandeprocesser och förutsättningar för barns hjälpsökande, samt hur kunskap från projektet kan implementeras i socialtjänstens praktik. Barns rätt till stöd och skydd är tydligt definierat i FN:s barnkonvention och inom exempelvis skola och socialtjänst finns riktlinjer för att främja och säkerställa barns rättigheter enligt denna konvention. I förslaget till ny socialtjänstlag betonas vikten av en tillgänglig socialtjänst med fokus på tidiga och förebyggande insatser (SOU 2020:47) och sedan juli 2023 kan barn från 12 år beviljas öppna insatser från socialtjänsten utan föräldrars samtycke (Socialstyrelsen, 2023). Trots en stark betoning på barns rätt till stöd och skydd i policy och lagstiftning visar forskning att enskilda barns utsatthet i många fall inte kommer till socialtjänstens kännedom (Kalin et al., 2022). Forskning om barns egna hjälpsökande vid social utsatthet är begränsad, men det finns visst stöd för att kunskap om rättigheter liksom tilltro till möjligheten att få hjälp och stöd, stärker barns benägenhet att berätta för andra om sin utsatthet samt hjälper dem att själva förstå och sätta ord på sina erfarenheter (Cossar et al. 2019; Thulin et al. 2020).

Syftet är att få kunskap om barns förutsättningar och tillvägagångssätt för hjälpsökande vid social utsatthet, samt utforska hur denna kunskap kan implementeras i socialtjänstens praktik genom deltagande och samskapande metoder. Fokus ligger på barns och ungas erfarenheter av att söka hjälp samt deras perspektiv på behov av stöd från samhället. För ett vidare perspektiv på förutsättningarna för hjälpsökande undersöks även barns generella uppfattningar om rättigheter och stöd, liksom professionellas uppfattningar om barns hjälpsökande och erfarenheter av att stödja barn i deras hjälpsökandeprocess. 

Studiedesignen bygger på olika datamaterial, såsom en enkätundersökning med barn, intervjuer med unga och professionella, samt workshops med nyckelaktörer i en referensgrupp. Projektet förväntas bidra med både bred och djup kunskap om barns hjälpsökande ur olika perspektiv. Genom samarbetet med praktiken förväntas kunskap från projektet även förbättra barns förutsättningar att söka och få hjälp.

Vi, 1 620 forskare samt lärare vid universitet och högskolor, är eniga med de unga bakom Auroramålet: De drabbas och riskerar att drabbas allvarligt av klimatkrisen under sin livstid. De klimatåtgärder vi vidtar i närtid avgör deras framtid. Sverige måste ta ansvar och göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. 

I strid med Parisavtalet ökar utsläppen av växthusgaser i en takt som gör att 1,5-gradersmålet kan överskridas om några år. De globala effekterna blir allt mer synliga med ständiga temperaturrekord, smältande isar, havshöjning och extremväder som torka, förödande bränder och skyfall med enorma översvämningar, som i Pakistan nyligen. Försörjningen av befolkningen utsätts för allvarliga hot i många länder.

Minskningen av den biologiska mångfalden är extrem. Klimatkrisen är enligt WHO det största hotet mot människors hälsa i hela världen och barn utgör en särskilt sårbar grupp. Med Sveriges nordliga läge sker uppvärmningen här dubbelt så fort som det globala genomsnittet. Det förskjuter utbredningsområden för växtlighet och sjukdomsbärande insekter och ökar förekomsten av extremväder såsom värmeböljor, skogsbränder och översvämningar samt av många olika sorters infektioner och allergier. När extremväder ökar, ökar även stressen och risken för mental ohälsa. Värmeböljor ökar risken för sjukdom och död hos sårbara grupper som äldre, små barn och personer med kroniska sjukdomar. De negativa effekterna på hälsan kommer att öka i takt med klimatkrisen och barn riskerar att drabbas av ackumulerade negativa hälsoeffekter under hela sina liv. Redan i dag är mer än hälften av unga mellan 12 och 18 år i Sverige ganska eller mycket oroliga för klimat och miljö. Detta är förståeligt när våra beslutsfattare inte gör vad som krävs.

Den juridiska och moraliska grunden för arbetet mot klimatförändringarna är att varje land måste göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. Centralt i det internationella klimatramverket är att rika länder med höga historiska utsläpp, däribland Sverige, måste gå före resten av världen. Dessa länder måste också bidra till att finansiera klimatomställningen i länderna i det Globala Syd, som är minst ansvariga för klimatkrisen men drabbas hårdast. Denna rättviseprincip är tydlig i Parisavtalet och var en het diskussionsfråga under COP27 i Sharm el-Sheikh, men lyser med sin frånvaro i det svenska klimatarbetet. 

Sverige har satt mål för att minska sina utsläpp. Men de är helt otillräckliga: minskningstakten är för låg och målen tillåter samtidigt att åtgärder skjuts på framtiden. Dessutom exkluderas merparten av Sveriges utsläpp från de svenska nationella utsläppsmålen; bland annat utelämnas utsläpp som svensk konsumtion orsakar utanför Sveriges gränser, utsläpp från utrikes transporter och utsläpp från markanvändning och skogsbruk, exempelvis utsläpp från förbränning av biobränslen eller utsläpp från dikade våtmarker (Prop. 2016/17:146 s.25-28).

Sverige saknar dessutom ett eget mål för att öka upptaget av växthusgaser genom utökat skydd och restaurering av ekosystem, något som krävs för att begränsa de värsta konsekvenserna av klimatkrisen (IPCC s.32). Trots dessa låga ambitioner misslyckas Sverige med att nå sina utsläppsmål, konstaterar både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. En klimatpolitik i linje med Parisavtalet kräver både att alla typer av växthusgasutsläpp minskar samtidigt som – inte i stället för – upptaget av växthusgaser maximeras: i dag misslyckas Sverige på bägge fronter.

Slutsatsen är tydlig. Sverige vidtar inte de åtgärder som krävs för att skydda barns och ungdomars rättigheter enligt Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta medför allvarliga risker för liv och hälsa för unga generationer, människor i andra länder och särskilt utsatta grupper. Detta kan inte fortsätta. Därför ställer vi oss bakom Auroras krav att Sverige börjar göra sin rättvisa andel och omedelbart sätter igång ett omfattande och långtgående klimatarbete som vilar på vetenskaplig grund och sätter rättvisa i centrum.

Artikeln belyser hur SFS 2017:857 tillämpas på socionomprogrammet med storstadsprofil på Södertörns högskola kring undervisning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Undervisningen i ämnet är främst koncentrerad till den termin där studenterna läser socialrätt och praktiknära juridisk tillämpning i socialtjänstens utredningsarbete. Studenterna undervisas av lektorer samt yrkesprofessionella från socialtjänsten och kvinnojourer. Den undervisning studenterna tar del av innehåller olika centrala perspektiv; teorier om utsatthet, rättsliga aspekter, möjligheter till samhälleligt skydd, barnperspektiv och professionsperspektiv. En fiktiv orosanmälan om våld görs liksom en fiktiv barnutredning. Studenterna diskuterar möjliga insatser och det svåra med att härbärgera svåra berättelser om våld. Ambitionen är att förmedla kunskap som medför att yrkesverksamma socionomer kan ge stöd, genomföra bra utredningar och föreslå adekvata insatser.

This article highlights how SFS 2017: 857 is applied in the Social Work Programme, Urban Profile at Södertörn University regarding teaching about men’s violence against women and violence in close relationships. The stu-dents are taught by senior lecturers and professionals from social services and women’s shelter. The education the students take part in contains of different central perspectives; theories of vulnerability, legal aspects, opportunities for social protection, child perspective and professional perspective. A fictitious report of concern about violence is written as well as a fictitious child assessment. Students discuss possible interventions and the challenge of handling difficult stories of violence. The ambition is to communicate knowledge which means that professional social workers can provide support, good assessments and propose and implement adequate resources support.

The article discusses children?s thoughts about death. Research was carried out in two elementary schools in Sweden among 40 children between 6 and 9 years of age, data were collected through text reading, movie viewing and dialogues with children. The main results reveal child-specific thoughts about the end of life, i.e., ideas children construe on their own. The findings also show society- and time-specific thoughts that children take from their societal and cultural context. The article proposes an integrative approach between these two: it is only when the categories of child-specific and society- and time-specific thoughts are combined that we get a fair picture of children?s perceptions of death. The main finding is that children form ideas of their own; they are not completely under the influence of their societal and cultural context. Children take over ideas from their surrounding society but they also express ideas produced by themselves.