Academic supervision involves several key actors in addition to supervisors and students, who share the same general objectives. Our aim here is to investigate and discuss collective dimensions of degree project supervision practice by examining how supervisors use the acknowledgment of such key actors within the degree project context, in their interaction with supervised students. In what ways do supervisors in their supervision practice acknowledge various actors within the degree project context? What functions may this have in the supervision interaction?

The empirical material consists of recorded supervision sessions with students within teacher education at two Swedish universities. The results show how supervisors used attribution and active voicing to acknowledge the various actors in the degree project context, and how this could be part of the scaffolding means giving instructions and modelling. Based on the analysis of our material, we argue that this can be seen as contributing to the scaffolding intention cognitive structuring, by a) helping students understand the different roles and responsibilities of the different actors, by b) helping them to assess the importance and relevance of the advice given by these actors, and by c) emphasising the students' own role as active participants in the process.

Frågor runt skola och förskola diskuteras i en rad olika sammanhang och av en mängd olika personer – i politiken, i tidningar, tv och radio, sociala medier, i forskningen, i vardagliga samtal mellan grannar i trappuppgången eller föräldrar som hämtar sina barn på fritids och, givetvis, av de som arbetar inom skolan. I och med att vi alla har personlig erfarenhet av skolan och väldigt många också av förskolan och av att ha sina barn i skola och förskola, tenderar frågor inom detta område att väcka engagemang och åsikter. Samtidigt är skolkontexten en komplex arena när det gäller relationer, interaktion, roller, föreställningar, normer och praktiker.

Handledning av självständiga arbeten är en omfattande pedagogisk verksamhet inom högre utbildning och ingår i de flesta universitetslärares undervisningsvardag. Samtidigt är uppsatshandledning på många sätt speciell. Exempelvis ställs det höga krav på studenters självständighet, samtidigt som handledaren får en tätare och mer långvarig relation till studenten än normalt. Dessa speciella villkor ställer handledaren inför nya frågor och utmaningar:

• Hur kan jag stötta studenten i uppsatsarbetet och samtidigt uppmuntra självständighet? 

• Var drar jag gränsen mellan en professionell och en mer personlig handledningsrelation? 

• Hur mycket kan jag berömma och bekräfta studenten när det är en examinator som sätter betyg?

I den här boken ligger fokus på hur handledning ser ut och fungerar i praktiken. Genom exempel från verkliga handledningssituationer och teoretisk diskussion av dessa, behandlas handledares uppfattningar om självständighet, relationen mellan handledare och student, känslornas betydelse i handledningsprocessen, olika handledningsverktyg för självständighet, och handledarens roll som bedömare.

Handledning i praktiken kan användas i handledningskurser inom högskolan, men också som underlag för kollegiala diskussioner av frågor relaterade till handledning och uppsatsskrivande. 

Under de senaste decennierna har Sverige genomgått stora demografiska och politiska förändringar. Tillsammans har dessa inneburit att Sverige idag samtidigt är ett av Europas mest sekulariserade och mest mångreligiösa länder. Den snabba demografiska förändring Sverige har genomgått har ställt många inför nya, stora och i vissa fall skyndsamma kunskapsbehov samtidigt är forskningen om situationen delvis eftersatt. I denna rapport identifieras hur den nya situationen relaterar till det lagstadgade uppdrag som svenskt polisväsende, vård, skola och offentlig förvaltning har. Den forskning som gjorts inom dessa områden sammanfattas och de viktigaste forskningsbehoven identifieras.