In the past few centuries, an accelerating process of legalization and classification have moulded the diverse range of earlier institutions into a limited number of isomorphic organizational forms. Today, institutions of higher education, with their roots in the corporate forms of medieval universities, can also have the legal status of, for example, government agencies, associations under public law, foundations, and joint stock companies. This article investigates the types of legal entities Swedish and Finnish institutions of higher education have been organized into in the period from the 1990s until 2020, and why these particular types have been chosen. It also explores how the special characteristics, aims, and demands of the university have caused adaptations to organizational forms such as joint stock companies and foundations. Comparative studies benefit from investigating societies that are as similar to each other as possible, making it easier to identify and isolate the effects of the factors that actually differ. In this respect, Finland and Sweden are ideal for comparative studies. Both Swedish and Finnish institutions of higher education have experienced coercive, mimetic, normative, and managerial-professional isomorphic pressure. However, there are important pre-existing national differences, such as the greater reliance on public agencies in Sweden and the multiplicity of semi-private legal entities in Finland, most significantly the associations under public law. These differences made the transition of universities into independent legal entities seem natural in Finland in 2009, while it was too radical in the Swedish context. 

Den 9 maj 1958 invigdes Moderna Museet i marinens gamla Exercishall på Skeppsholmen i Stockholm. Museet var inte en självständig institution utan Nationalmuseums avdelning för modern konst med Bo Wennberg som chef. Året därpå tog Pontus Hultén över.

Under Hulténs ledning blev Moderna ett av Europas viktigaste museer för modern konst. Men det var också något av stockholmarnas kulturhus, bland annat inspirerat av Stedelijk Museum i Amsterdam, med plats för film, musik, teater, happenings och modevisningar.

Efter de första årens framgångar möttes Hultén av ett kulturpolitiskt motstånd mot slutet av 1960-talet. Hultén kritiserades för ointresse för den svenska konsten, för bristande politiskt engagemang och för att gå den amerikanska imperialismens ärenden.

Den 26 april 2017 anordnade Samtidshistoriska institutet tillsammans med forskningsprojektet Levande arkiv: Pontus  Hultén på Moderna Museet (1957-73), fiansierat av Vetenskapsrådet och placerat vid ämnet Konstvetenskap, Södertörns högskola, ett vittnesseminarium om Pontus Hulténs tid på Moderna Museet.

Inom Vetenskapsrådet bildades 2001 Utbildningsvetenskapliga kommittén (UVK) med uppdrag att stödja högkvalitativ forskning med relevans för skolans och förskolans utveckling. I det svenska forskarsamhället är utbildningsvetenskap idag ett etablerat vetenskapsområde. Även om dess institutionella historia är påfallande kort är denna bakgrund viktig för att förstå dagens diskussioner om pedagogik och utbildningsvetenskap.

Hösten 2017 anordnade Samtidshistoriska institutet tillsammans med ämnet idéhistoria ett vittnesseminarium om utbildningsvetenskap i allmänhet och UVK i synnerhet för att möjliggöra kunskapsbildning om områdets uppkomst och utveckling. Ambitionen var att rama in och belysa utbildningsvetenskapens framväxt, utveckling och nuvarande ställning, med en öppning mot vad detta vetenskapliga fält kan komma att vidareutvecklas till och bli i framtiden. Denna skrift utgörs av en transkriberad och lätt reviderad version av seminariet, där panelen bestod av Petter Aasen, Berit Askling, Elisabet Nihlfors och Tjia Torpe.

I debatten om den svenska skolans kris lyfts ofta betydelsen av de omfattande reformer som genomfördes under några år kring 1990 fram. Det gäller framför allt kommunaliseringen, införandet av skolpeng och det fria skolvalet. Hur gick besluten till? Vilka var de centrala aktörerna? Vad var syftet med reformerna?

I juli 2014 bjöd Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola tillsammans med Lärarnas Riksförbund in några aktörer som på olika sätt varit aktiva under 1990-talets skolreformer till ett vittnesseminarium. Utgångspunkten var att de skulle ge sin minnesbild av skeendet, vilken roll de själva spelat, samt hur de nu, cirka 25 år senare såg på resultatet.

Medverkande: Lars Leijonborg (FP), f.d. utbildningsminister och partiledare, Christer Wretborn f.d. ambassadör, departementsråd och central tjänsteman vid kommunaliseringen 1989, Ann-Cathrine Haglund (M), f.d. landshövding, ordförande Riksdagens utbildningsutskott 1991–1993, Peje Emilsson, grundare av och ordförande för Kunskapsskolan och Bo Jansson, förbundsordförande, Lärarnas riksförbund.

Den 21 september 2016 anordnade Samtidshistoriska institutet som en del av Södertörns högskolas 20-årsjubileum vittnesseminariet ”Levande campus. Utmaningar och möjligheter för Södertörns högskola i den nya regionala stadskärnan i Flemingsberg”.

Utgångspunkten för seminariet var att under jubileumsåret inte bara blicka bakåt, utan också lufta idéer kring högskolans framtida utmaningar och utvecklingsmöjligheter. Frågor som diskuterades handlade om hur det sociala landskapet bör gestaltas när det är en kunskapsinstitution som utgör navet för platsen, samt vilken roll Södertörns högskola ska ha i den nya regionala stadskärnan som håller på att växa fram.