In this chapter, we take the recent Covid-19 crisis as an occasion to investigate three central concepts within phenomenological pedagogy: embodiment, attunement, and sociality. We take it that during the Covid-19 pandemic those dimensions, which usually are forming the background rather than the foreground of pedagogical practices, have become explicit and pressing in specific ways: namely in the form of disembodiment, disengagement, and disconnectedness. The methodological framework of our paper is phenomenology and the interdisciplinary field of Studies in practical knowledge. We will start with an example of online teaching in philosophy in upper secondary school in Sweden right at the beginning of the Covid-19 pandemic and analyse it regarding possible experiences of disembodiment, boredom, and isolation. The chapter provides a reflection about the exposed role of teachers and the vulnerability of educational practices in situations of crisis.

Empathy is said to be central to the lifeworld of professional practices, especially to educational-didactical practice. Most standard accounts of empathy are based on face-to-face encounters between two people: one in need of help and one providing help. In those descriptions, the emphasis is often on the helper’s capacity to understand the verbal or bodily expressions of the other person rather than on the more tacit dimensions such as the co-embodied situation as a whole, including its spatial and habitualized embeddedness. This article develops a different account of empathy. Instead of proceeding from the dual model of the helper–helped, we view empathy as emerging in aesthetically and existentially significant situations that are shaped by limited time and space, where what we call “empathetic timing” is needed. Empathetic timing describes a practice of musical interplay in relation to the specific existential landscape of an ongoing event. Starting from a concrete example from early childhood education in which a group of children and teachers are gathering in a hallway to get ready for an outdoor visit, the notion of empathetic timing is developed in dialogue with concepts based on analogies to dance, Edith Stein’s phenomenological-existential theory on empathy, and Tim Ingold’s concept of landscapes. The sensuous, moving everyday life at the preschool is understood as a challenge where ethical and aesthetical dimensions are intertwined. 

I antologin Förskolan i fokus medverkar forskare, lärare och före detta studenter med anknytning till Södertörns högskola. Alla kapitel har fokus på förskolan men från en rad olika perspektiv. De behandlar till exempel, lek, filosoferande, samspel mellan barn och vuxen, betydelsen av digitala plattformar, utvecklingsarbete, arbete enligt diskrimineringslagen och olika aspekter av rasism i förskolan. 

De ingående kapitlen speglar den forskning som pågår på Södertörns högskola men tar även avstamp i tidigare studentarbeten. Gemensamt är en utgångspunkt i interkulturalitet och bildning som utgör profilområden på Södertörns högskolas lärarutbildning. 

Empati beskrivs ofta som centralt för förskolans praktik. Inom empati­forskning mer allmänt undersöks ofta möten mellan två personer – då beskrivs empati som något som äger rum mellan en som behöver hjälp och en som ger hjälp. I sådana beskrivningar ligger fokus ofta på hjäl­pa­rens förmåga att förstå den som behöver hjälp genom att tolka tal och uttryck. Vardagen på förskolan omfattar sällan den typen av möten mellan två subjekt som i lugn och ro kan försöka förstå varandra. För­skoleliv beskrivs snarare som rörligt och i gemenskap; barngruppen och pedagogerna gör förskoleliv i samspel med varandra. Vi vill därför ut­veckla ett annat sätt att förstå den empati som försiggår i förskolans värld genom begreppet empatisk timing. Empatisk timing beskriver en praktik som kan liknas vid musikaliskt samspel mot bakgrund av det specifika existentiella landskapet som ges i en pågående vardag. Utifrån ett konkret exempel från förskolepraktiken, när en grupp barn och pedagoger samlas i en hall för att förbereda sig för en utflykt, utvecklas begreppet empatisk timing i dialog med begrepp baserade på analogier till musik samt Edith Steins teori om empati. 

In this extended editorial, we highlight six published contributions that are part of the journal’s special theme on higher education and professional judgement. We summarize some of the overall theses of the contributions and even present our own reflections on the subject matter. The published contributions show that the question of how to educate the professional judgement plays a central role in various professional training programs. The contributions bring out different dimensions, such as the challenge of incorporating professional practice into university teaching, the importance of using examples for initiation of reflection, as well as the temporal and spatial aspects of judgement. All contributions also present different approaches when it comes to addressing and cultivating professional judgement in higher education. Thus, we have chosen to collect some “good advice” from the texts in this introduction. Finally, we pose the question whether professional judgement is threatened within higher education. ©2024 Eva Schwarz, Carl Cederberg, Petra Lundberg Bouquelon & Maria Pröckl.

I den här utökade ledaren vill vi lyfta fram sex publicerade bidrag som ingår i tidskriftens särskilda tema om högre utbildning och det professionella omdömet. Vi sammanfattar några av bidragens övergripande teser kring begreppet och presenterar våra egna reflektioner. De publicerade bidragen visar, som vi ser det, på att frågan om hur man utbildar omdömet är central inom olika professionsinriktade högskoleutbildningar. Bidragen lyfter olika dimensioner såsom utmaningen med att ta in praktiken i högskolans lokaler, exempels betydelse för att få i gång en reflektionsprocess och omdömets rumsliga och tidsliga aspekter. Alla bidrag presenterar också olika former för att arbeta med det professionella omdömet inom högre utbildning och vi har i den här inledning valt att samla några “goda råd” som man kan hittar in bidragen. Avslutningsvis ställer vi frågan huruvida det professionella omdömet är hotat inom den högre utbildningen.

A professional education always has the student’s future profession in sight. In almost all aspects, there is a connection between what is studied and practiced, and what the forthcoming professional guild does on a daily basis. Practitioners in the making in the so-called interpersonal field – as for example teachers, police officers or professionals in healthcare – study what they need to know theoretically and practically to manage their future profession. But how is the very important task to develop the student’s professional judgement conducted? How is the professional gaze, or the sensibility for making sense of complex situations developed in university? Where in the educational setting does this take place? This essay describes the reflective seminar as a way to practice professional judgment. The starting point is a phenomenologically colored understanding that the student’s lived experience of being a person amongst persons offers great opportunities to work on the development of professional judgment. Moving from the theory of practical knowledge we investigate the possibilities that a “as if ” context gives the seminar. This we do to examine and reflect on the interpersonal challenges that the student’s future profession might harbor.

Vi, 1 620 forskare samt lärare vid universitet och högskolor, är eniga med de unga bakom Auroramålet: De drabbas och riskerar att drabbas allvarligt av klimatkrisen under sin livstid. De klimatåtgärder vi vidtar i närtid avgör deras framtid. Sverige måste ta ansvar och göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. 

I strid med Parisavtalet ökar utsläppen av växthusgaser i en takt som gör att 1,5-gradersmålet kan överskridas om några år. De globala effekterna blir allt mer synliga med ständiga temperaturrekord, smältande isar, havshöjning och extremväder som torka, förödande bränder och skyfall med enorma översvämningar, som i Pakistan nyligen. Försörjningen av befolkningen utsätts för allvarliga hot i många länder.

Minskningen av den biologiska mångfalden är extrem. Klimatkrisen är enligt WHO det största hotet mot människors hälsa i hela världen och barn utgör en särskilt sårbar grupp. Med Sveriges nordliga läge sker uppvärmningen här dubbelt så fort som det globala genomsnittet. Det förskjuter utbredningsområden för växtlighet och sjukdomsbärande insekter och ökar förekomsten av extremväder såsom värmeböljor, skogsbränder och översvämningar samt av många olika sorters infektioner och allergier. När extremväder ökar, ökar även stressen och risken för mental ohälsa. Värmeböljor ökar risken för sjukdom och död hos sårbara grupper som äldre, små barn och personer med kroniska sjukdomar. De negativa effekterna på hälsan kommer att öka i takt med klimatkrisen och barn riskerar att drabbas av ackumulerade negativa hälsoeffekter under hela sina liv. Redan i dag är mer än hälften av unga mellan 12 och 18 år i Sverige ganska eller mycket oroliga för klimat och miljö. Detta är förståeligt när våra beslutsfattare inte gör vad som krävs.

Den juridiska och moraliska grunden för arbetet mot klimatförändringarna är att varje land måste göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. Centralt i det internationella klimatramverket är att rika länder med höga historiska utsläpp, däribland Sverige, måste gå före resten av världen. Dessa länder måste också bidra till att finansiera klimatomställningen i länderna i det Globala Syd, som är minst ansvariga för klimatkrisen men drabbas hårdast. Denna rättviseprincip är tydlig i Parisavtalet och var en het diskussionsfråga under COP27 i Sharm el-Sheikh, men lyser med sin frånvaro i det svenska klimatarbetet. 

Sverige har satt mål för att minska sina utsläpp. Men de är helt otillräckliga: minskningstakten är för låg och målen tillåter samtidigt att åtgärder skjuts på framtiden. Dessutom exkluderas merparten av Sveriges utsläpp från de svenska nationella utsläppsmålen; bland annat utelämnas utsläpp som svensk konsumtion orsakar utanför Sveriges gränser, utsläpp från utrikes transporter och utsläpp från markanvändning och skogsbruk, exempelvis utsläpp från förbränning av biobränslen eller utsläpp från dikade våtmarker (Prop. 2016/17:146 s.25-28).

Sverige saknar dessutom ett eget mål för att öka upptaget av växthusgaser genom utökat skydd och restaurering av ekosystem, något som krävs för att begränsa de värsta konsekvenserna av klimatkrisen (IPCC s.32). Trots dessa låga ambitioner misslyckas Sverige med att nå sina utsläppsmål, konstaterar både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. En klimatpolitik i linje med Parisavtalet kräver både att alla typer av växthusgasutsläpp minskar samtidigt som – inte i stället för – upptaget av växthusgaser maximeras: i dag misslyckas Sverige på bägge fronter.

Slutsatsen är tydlig. Sverige vidtar inte de åtgärder som krävs för att skydda barns och ungdomars rättigheter enligt Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta medför allvarliga risker för liv och hälsa för unga generationer, människor i andra länder och särskilt utsatta grupper. Detta kan inte fortsätta. Därför ställer vi oss bakom Auroras krav att Sverige börjar göra sin rättvisa andel och omedelbart sätter igång ett omfattande och långtgående klimatarbete som vilar på vetenskaplig grund och sätter rättvisa i centrum.

In what way is knowledge embodied and what role does embodied knowledge play in interpersonal professional practices? In this thesis, practical and embodied knowledge of preschool teachers is investigated as an example of a profession where relational and bodily situated knowledge is significant.

The questions, from where my point of departure is taken, are for instance: How does a skilful preschool teacher act? What approach in terms of embodied knowledge is needed if one wants to give care, trust and offer a child a sense of we? Are there dimensions of embodied knowledge that are present only in situations that appear negative? 

This thesis belongs to the academic discipline The Theory of Practical Knowledge. Practical Knowledge in often described as experience based, bodily carried, situated and tied to our emotional life. The Theory of Practical knowledge tries to frame and explain these aspects of knowledge in the situations and contexts where they occur. 

The importance of embodied knowledge, as a form of practical knowledge in relation to preschool teachers professional development, is not a theme that has been scrutinized in other research. In the light of a presupposition that knowledge is bodily carried (a presupposition that is founded in experiences of dance and a phenomenological influenced theoretical base) and that practical wisdom and skill in interpersonal practices exists only in action, this thesis is built upon a concern regarding whether values embedded in these practises could be threatened as a result of the difficulty to grasp them. 

The forms of embodied knowledge possessed by the preschool teachers in this study appear as relational and situated in the co-embodied space in between the preschool teacher and the child, or, more correctly, between everyone in the group. In the interaction enabled by the good relationship the embodied forms of knowledge express themselves as mastery, a skill honed by care that I have chosen to describe using terms such as groove, weight, and empathetic timing.