Här tecknar studenter på den erfarenhetsbaserade förskollärarutbildningen, och forskare som undervisar på samma utbildning, en bild av förskolepedagogens praktiska kunskap. Texterna rör sig mellan ett förtroget inifrånperspektiv och ett teoretiskt utifrånperspektiv. Boken kombinerar på så vis en djupgående undersökning av dagsaktuella frågor som relationen mellan omsorg och lärande, det ökade antalet diagnostiserade barn, resursbrist, lek och utbildningens betydelse, samtidigt som den sätter dessa frågor i relation till vilken förskola, och vilket samhälle, vi vill ha.

Det här är en bok om praktisk kunskap i äldreomsorg. Boken inleds med sju reflekterande berättelser skrivna av omsorgspersonal om dilemman de möter i sitt arbete. Dilemman i den mening som ges i texterna är svårbedömda situationer där det inte finns några enkla lösningar och där författaren själv är involverad som handlande aktör. Under flera års tid samarbetade vi lärare och forskare vid Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola i en serie vidareutbildningar med anställda i äldreomsorgen i Huddinge kommun. De flesta var undersköterskor eller vårdbiträden som inte tidigare kommit i kontakt med högre utbildning, men deltog gjorde också arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor, administratörer och en enhetschef. Deltagarna kom från ett brett spektrum av verksamheter; korttidshem, dagvård, gruppboende, ålderdomshem och hemtjänst.

Att uppmärksamma och undersöka praktisk kunskap är att rikta blicken mot handlingar med kraft att göra skillnad i enskilda människors vardag. Praktisk kunskap kommer ur de erfarenheter vi gör i livet och hur vi förhåller oss till och ansvarar för dem. Det är kunnande som bottnar, och som utvecklingsarbeten och omtankar kan ta avstamp i. Praktisk kunskap äger rum i ett specifikt sammanhang och uttrycks i handling. Ett av de språk som kan förflytta den till andra rum är berättelsen. Genom berättelser och exempel som gestaltar kan handlingskunskap och erfarenhet bli synlig och reflekteras till nytta för de handlande personerna själva, men också för andra som bryr sig om och vill lära av erfarenheter från äldreomsorg. Ur de enskilda exemplen kan vi förstå och se nya saker i vår egen praktik, men också få syn på det allmängiltiga. Men alla berättelser har inte denna kraft bara för att de är berättelser. Att reflektera över berättelser om handlingssituationer på ett sätt som blir meningsfullt förutsätter ett blottläggande av den egna erfarenheten med dess brister och möjligheter som kräver mod, men också ödmjukhet.