In the fight against the Covid-19 virus, France and Sweden stood at opposing ends along a continuum: one country went for lockdowns; the other relied on voluntary measures. Both strategies were shaped by the governing structures in each country: in France complex and fragmented organizational arrangements focusing on health security, in Sweden a single dominant agency maintaining a broad public health perspective. Using concepts from organization theory – loose versus tight coupling and exploitation versus exploration – we show how the divergent strategies evolved in both countries. While loosely coupled organizational arrangements were rapidly tightened in Sweden, the system in France went in the opposite direction becoming loosely coupled. While the Swedish case was mainly one of exploitation of existing knowledge and expertise, more unchartered territories were explored in France. While alignment across actors in Sweden took place with one dominant agency in the center, alignment in France was related to actions of neighboring countries. Evidently, there was more than one way to fight the pandemic.

Utgångspunkten för den här rapporten är frågan om det spelar någon roll var i polisorganisationen utredningar av brott i nära relation genomförs. Genom intervjuer med polisanställda på polisområdes- och lokalpolisområdesnivå, åklagare och andra verksamhetsexperter har frågor om utredningsorganisation, arbetsmiljö, samverkan och utredningsresultat avseende brott i nära relation undersökts inom ramen för en försöksverksamhet vid tre lokalpolisområden. 

Studien visar att det finns såväl för- som nackdelar med att decentralisera utredningar av brott i nära relation. Fördelarna är bland annat ökade möjligheter till samverkan såväl internt som med det omkringliggande samhället medan nackdelarna kan vara att den specialiserade utredningsverksamheten riskerar att integreras med andra arbetsuppgifter vid lokalpolisområdet.

This paper develops a decision-based approach to meta-governance by drawing on insights from studies of organization outside of formal organizations. We argue that meta-governance can be analyzed as a form of partial organization of interactive arenas. Meta-governance has become an important concept in theorizing the role of government in contemporary governance, particularly in the context of shaping and providing guidance to different interactive arenas, such as networks and quasi-markets. Meta-governance is, however, also a broad and ambiguous concept, which limits its ability to guide empirical research on the actual practices of governing and the actors involved. Rather than presenting a new perspective on meta-governance, the framework of partial organization enables analysis of the processes behind the formation of meta-governance strategies. By focusing on decision-making, it offers a dynamic understanding of the stepwise development of meta-governance, reflecting an emerging, rather than predefined, rationality of governance arrangements.

I den offentliga debatten framkommer att det råder en konflikt mellan sjukskrivande läkare i primärvården och handläggare på Försäkringskassan vad gäller sjukförsäkringen. De två grupperna av tjänstemän tycks inte förstå varandra, och misstron är uppenbar.

I den här rapporten tas utgångspunkt i institutionella logiker och tjänstemannaroller, i en analys av läkares och handläggares syn på sitt uppdrag. Det framkommer att de utgår från delvis olika institutionella logiker, deras respektive roller skiljer sig också åt. Läkarna är nyttiga hjälpare medan handläggarna är lojala ordningsvakter. De olika rollerna förklarar konflikten dem emellan.

During the last decade, Swedish local governments have increased input in developing separate communication departments and setting up specific communication functions, such as communications officers. This master’s thesis builds upon an interview study in which eight communications officers in four Swedish local governments (municipalities) describe and reflect upon their own experiences of working with communication in local public administration. The study draws on neo-institutionalist theory, more specifically on the theories of institutional logics. Based on the interview statements, I have tried to distinguish reflections of institutional logics, and conflict and interplay between logics, on different levels influencing communications officers and communication activity within the local government organisations. As reference points, I have used three ideal types of institutional logics; a democratic logic, an economic logic and a professional logic. Overall, an image has emerged of the local government communications officer as part of a complex institutional environment, in daily work compelled to adapt to different types of values and logics, and often engaged in navigating and making choices in the space between two extremes; community information and a more lightsome and shallow ice cream and balloons type of communication. Many communications officers emphasize the importance of the former, democratically encoded, kind of communication. But on the overall level, communications officers rather need to deal with the dominance of an economic logic, expressed for instance in their own descriptions of the surrounding expectations of their occupational role and local government communication in general; expectations of handing out more ice cream and balloons, and telling more happy stories about the municipality, at the expense of the task of carrying out objective information to local citizens.        

I maj 2015 publicerade Svenska Dagbladet den första artikeln i det som skulle utvecklas till en omfattande och kritisk granskning av det nya universitetssjukhuset i Solna. Lagom till att sjukhuset började ta fysisk form hade "världens bästa" kommit att bli "världens dyraste" i medierapporteringen om bygget. Det som var tänkt att bli ett toppmodernt universi-tetssjukhus som skulle ge sjukvård, forskning och utbildning i "världsklass" kom under projektets slutfas att i stället bli för-knippat med skandal och kris. Men samtidigt som "mediehändelsen" Nya Karolinska Solna (NKS) var kort och intensiv, har det som varit föremål för diskussion - projektets beslutsprocess - varit lång och invecklad. Det är en process som har pågått under femton års tid. Vi diskuterar här den betydelse som utsträckningen i tid har för det demokratiska samtalet kring beslut om megaprojekt som NKS. Vår analys av NKS visar att den långa tiden utgör en styrande faktor i sig genom vilken beslutsprocessen och dess förutsättningar formas. Det handlar om att lösningar kan låsas in på ett visionsstadium - då framtiden är på betryggande avstånd - det handlar om att beslut sker successivt och att bindningar skapas bakåt i tiden, och det handlar om att det gemensamma minnet tenderar att försvagas över tid. Vi menar att detta ställer särskilda krav på hur beslutsprocesserna organiseras för att kunna säkerställa att de lever upp till centrala offentligrättsliga värden om öppenhet, deltagande och saklighet.

The article analyses the introduction and use of an IT platform in two Swedish schools. The aim is to examine the role of information systems in shaping institutional complexity, and the research questions addressed are: what logics are manifested through the use of the system and how do they interact with each other in relation to teachers’ emerging work practices? The article is based on a qualitative case study of how teachers and principals perceive and use the system, and it combines theoretical thinking on institutional logics and complexity with ideas on materiality and its role in organisational change. An analysis of three teacher practices that are emerging with use of the system enables a discussion of the presence and, notably, interplay of three primary logics. Logics of professionalism, bureaucracy and management are shown to interrelate in competitive but, primarily, cooperative ways. The very materiality of the IT system is shown to attenuate experiences of incompatibilities between logics and facilitate the management of different logics when they are actually perceived to be incompatible. Contrary to what much previous literature on institutional complexity in the field of education suggests, we therefore argue that institutional complexity may facilitate and enrich teachers’ practices instead of merely constituting a hindrance.

Purpose: The purpose of this paper is to explore the role of inscriptions on social media in enabling action at a distance. The purpose is addressed by investigating how and by what mechanisms inscriptions on social media can shape action at a distance.

Design/methodology/approach: We conduct a qualitative analysis of the Facebook page of a crowdfunded grassroots initiative, where the founders and their stakeholders interact.

Findings: We identify two mechanisms by which inscriptions on social media can shape action at a distance: a flow of micro-level inscriptions and a joint stabilisation of inscriptions. By signalling achievement, creating a sense of closeness and highlighting powerful explanations, these mechanisms guide what action at a distance is taken and by whom. Action thereby becomes a mutual exercise between centres of calculation and distant peripheries, highly intertwined with the stability of inscriptions. The two mechanisms indicate the importance of the boundaryless nature of the inscriptions in shaping action at a distance.

Originality/value: Our findings indicate new forms of inscriptions and, consequently, of novel conditions for action at a distance. These insights add to the literature on Web 2.0 and accounting, which has mainly revolved around the relationship between centres of calculation and distant peripheries that act upon each other rather than around the inscriptions that enable such action.

This article argues that the type of individualized social media activism that has been conceptualized as ‘connective action’ has affinities to populism, and may have detrimental consequences for democratic procedures and the bureaucratic structures that enable them. We trace the normative allure of individualized digital engagement to the libertarian roots of techno-utopianism and argue that this, in combination with a form of mobilization fueled by digital enthusiasm, has potentially dire democratic and organizational consequences. Digital enthusiasm generated on social media platforms entails self-infatuation, here conceptualized as a form of individualized charismatic authority in the Weberian sense. This individualized form of charismatic authority is fundamentally focused on personalized engagement, and simultaneously interconnected through the technological affordances of social media platforms. If individualized charismatic authority becomes institutionalized as a legitimate and predominant manner of organizing, it may have large-scale implications for societal organizing at large by promoting populism. In sum, we argue that digital enthusiasm not only provides democratic opportunities for protest and contention in civil society, but that the fickleness of the individualized charismatic authority it generates may also put democratic procedures and respect for bureaucratic structures at risk.

Den 1 januari 2015 sjösattes den största omorganisationen i svensk statsförvaltning någonsin. Polisen gick samman till en enda myndighet, från att ha varit 21 länsmyndigheter och en Rikspolisstyrelse. I den här boken beskrivs hur polisreformen 2015 gick till, och omorganisationen förklaras med hjälp av teorier om organisationsförändring och reformer. Författaren utgår ifrån två grundläggande idéer: att polisen i princip består av två organisationer – själva polisarbetet respektive den administrativa stödverksamheten – samt att reformer i polisen har en längre historia, vilket påverkar både hur man tänker kring organisering och styrning och möjligheterna att genomföra reformer. Ambitionen är att beskriva vad som hände, men också att förstå och i viss mån förklara varför det blev en reform, varför den genomfördes på det sätt som gjordes och varför den inte riktigt blev som man tänkt sig.

Förvaltningar har krävande uppgifter. Att även leva upp till värden om demokrati, rättssäkerhet och effektivitet är inte enkelt. Samtidigt vet vi att en pålitlig och icke-korrupt förvaltning som verkar i medborgarnas tjänst är ovärderlig. En väl fungerande förvaltning utgör ett slags samhällelig guldreserv. I den här boken redovisar ett tjugotal forskare studier av förvaltningens roll i samhället. I korta och kärnfulla kapitel visar forskarna vilka strömningar som finns i förvaltningen i dag, och hur dessa påverkar tjänstemännen och styrningen.

De åtgärder som genomförs för att förbättra havsmiljön baseras på en mosaik av olika åtgärdsprogram och lagstiftning. EU:s havsmiljödirektiv och den svenska havsmiljöförordningen har till syfte att uppnå en god miljöstatus i havsmiljön och det åtgärdsprogram som följer riktas mot åtgärder i kust- och havsområdet. Samtidigt sker en rad andra insatser för att minska påverkan på havsmiljön, bland annat åtgärder som riktas mot landbaserade aktiviteter. Det är följaktligen en utmaning att härleda förändringar i miljötillstånd till enskilda åtgärder och program. Utvärdering av åtgärder och åtgärdsprogram är dock en förutsättning för att kunna optimera åtgärdsarbetet, från såväl miljö- som kostnadssynpunkt.

Den här rapporten presenterar resultat och rekommendationer från ett projekt med syfte att stärka uppföljning och utvärdering av det åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) som följer av EU:s havsmiljödirektiv. Projektet har genomförts av Havsmiljöinstitutet med medel från Havs- och vattenmyndigheten. I uppdraget har ingått att föreslå metoder för att utvärdera effekter av åtgärder i programmet samt att undersöka hur data och information som kan användas för att utvärdera effekter av åtgärderna kan samlas in.

Rapportens rekommendationer bygger på en granskning av Havs- och vattenmyndighetens faktablad och första versioner av genomförandeplaner för åtgärderna i ÅPH 2022–2027. Som en del av detta arbete har en rad begrepp som används av Havs- och vattenmyndigheten också utvecklats och definierats. Baserat på dessa analyser rekommenderas följande:

Tillämpa en utvecklad utvärderingsmodell som utgår från enskilda åtgärder och de aktiviteter som genomförs inom förvaltningen för att initiera åtgärderna. Utvärdering av åtgärderna föreslås följa en effektkedja av förväntade prestationer av myndighetens aktiviteter, förvaltningseffekter, beteendeförändringar hos aktörer utanför förvaltningen, och miljöeffekter. För att tillämpa modellen behöver också hänsyn tas till ytterligare aspekter. Framför allt behöver de antaganden som görs för att effektkedjan ska förverkligas och eventuella bieffekter identifieras och formuleras redan vid beslut om åtgärden. Med det föreslagna ramverket för uppföljning och utvärdering åstadkoms en mer systematisk och enhetlig utvärdering av åtgärder vilket bedöms leda till ett mer kostnadseffektivt åtgärdsarbete. Vi rekommenderar också att faktablad och genomförandeplaner för åtgärder i ÅPH uppdateras med den föreslagna utvärderingsmodellen som grund och de definitioner av begrepp som ges i rapporten

Utvärdera tidiga steg i effektkedjan, för att i rimlig tid upptäcka om åtgärderna riskerar att inte resultera i förväntade förändringar i miljön eller om oönskade bieffekter uppstår. Vad gäller miljöeffekter är det ofta svårt att bedöma effekter av enskilda åtgärder i ÅPH. Den nationella och regionala miljöövervakningen ger förutsättningar för att bedöma miljötillståndet i havet men i de flesta fall krävs särskilda mätprogram om syftet är att utvärdera miljöeffekter av enskilda åtgärder. Därtill kan det i många fall ta lång tid innan åtgärder resulterar i mätbara förändringar i miljön. Därför är det ofta rationellt att utvärdera tidigare steg i effektkedjan för att indikera eventuella behov att se över och anpassa åtgärden. Vilka metoder som är bäst lämpade för att använda beror på åtgärdstyp och vilket steg i effektkedjan som ska utvärderas. Både kvalitativa och kvantitativa metoder kan vara passande, liksom en blandning av dessa övergripande angreppssätt.

Överväg redan vid beslut om åtgärder hur de ska utvärderas för att tidigt klarlägga vilken data och typer av metoder som kan vara lämpliga för framtida utvärderingar. I projektet har vi undersökt tillgång till data och information som eventuellt kan användas för uppföljning och utvärdering av åtgärder. Möjligheter att söka och samla in befintlig information som kan användas för att utvärdera effekter av åtgärderna i ÅPH, från miljöövervakning och andra källor, är i dagsläget begränsade. Det beror framför allt på att det sällan framgår om inrapporterade dataset och projektrapporter har en koppling tillåtgärder i ÅPH, även när uppdrag för utvärdering av åtgärder i ÅPH sker på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Detta kan åtgärdas relativt enkelt om rapportörer av data och genomförare av uppdrag som berör åtgärder i ÅPH får en instruktion om enhetlig märkning av dataset och eventuella projektrapporter. För utvärdering av åtgärder måste dock ofta nya data och information tas fram för att uppfylla det specifika utvärderingssyftet. För flera typer av utvärderingar är det också nödvändigt att samla inrelevant data och information redan före det att åtgärden genomförs och det därför viktigt att redan vid beslut om åtgärd ha i åtanke hur de ska utvärderas.

I ett demokratiskt samhälle spelar ett levande och aktivt civilsamhälle en avgörande roll. Men vad krävs för att civilsamhället ska lyckas bidra till förändring av politiken? Vilka kampanjstrategier är framgångsrika för att få politiker att lyssna? Hur stor roll spelar den allmänna politiska debatten för vilka kampanjkrav som lyckas? Vilken roll spelar mediers bevakning och informationskanaler för civilsamhällets organisering och politiska påverkansmöjligheter?

Denna rapport innehåller utskriften av ett tre timmar långt vittnesseminarium som hölls den 22 mars 2018 på Södertörns högskola där sex företrädare för de civilsamhällsorganisationer som tillsammans drivit kampanjerna Flyktingamnesti 2005 och Påskuppropet 2004–2005 diskuterar och berättar om sitt arbete. Rapporten ger nya infallsvinklar på svensk migrationspolitik och civilsamhällets roll i den, både i ett historiskt och nutida perspektiv.

Denna rapport innehåller en utskrift av ett vittnesseminarium som hölls på Södertörns högskola den 8 november 2018 om det civilsamhällsengagemang som ägde rum åren 2015–2018 till förmån för ensamkommande ungdomar, främst från Afghanistan. Det är en fortsättning på temat migrationspolitiken och civilsamhällets roll där det första seminariet handlade om Påskuppropet och Flyktingamnesti 2005.

Vid seminariet vittnade sex representanter från olika delar av civilsamhället om sitt engagemang för de ensamkommande ungdomarna och om händelseförloppet som ledde till stiftandet av den tillfälliga gymnasielagen. Dessutom beskrevs och diskuterades vilken roll sociala medier spelade för civilsamhällets organisering under den aktuella perioden.

In this paper, we explore the assumption that blame-attribution can be an effective rhetorical strategy for non-elite interest groups who want power holders to be attentive to their demands. Through a qualitative analysis of two pro-migrant campaigns led by grassroot activists in Sweden, one taking place in 2005 and the other in 2017, we offer a nuanced empirical examination of non-elite initiated blame-games. We show how perceived responsibility influences these blame-games, and explore which policy consequences might emanate from them. We demonstrate that blame-making, under certain conditions, can be a successful strategy to gain policy influence, but that this strategy is conditioned by the complexity and transparency of the institutional arrangements of accountability within the policy sector. The focus on non-elite blame-making in order to change policies enables us to contribute to the theoretical discussion on the relationship between anticipatory and reactive forms of blame-avoidance behaviours, and to discuss the democratic implications of blame-games in both shorter and longer time perspectives. One implication of this study is that successful non-elite blame-making at one point in time actually can lower the chances of successful blame-making in the future.

Idea-born – public partnership (IPP) is a state-initiated form of cooperation that are supposed to make it easier for civil society to cooperate with the public sector to solve complex social problems. The study explores how municipalities organize collaboration through IPP and examine opportunities and obstacles with the form of collaboration. Theoretically, the study is guided by concepts from Emerson et al' (2012) model of collaborative governance. The study adopts a qualitative research strategy, and the material was collected from semi-structured interviews with people who work in both the public and idea-based sectors. The results of the study show that the interaction through IPP is complex. There is no predetermined template – IPP becomes what the parties make it. Since there is no uniform definition, there is also no given organization. The parties establish the organization deemed necessary to achieve the purpose of the collaboration. IPP can be preceded by time- and resource consuming processes or be a fast track to collaboration. Likewise, the IPP organization differs in terms of incentives for collaboration, number of participating parties, duration, steering groups, meeting frequency, meeting constellations and personnel administration. The study also shows that the respondents experience following opportunities with IOP; the actors complement each other; share and maximize resources and that the municipality can employ coordinators who are responsible for the IPP work. The obstacles appear to be inadequate procedural and institutional arrangements; lack of knowledge; insufficient dialogue and that trust is damaged by the voice function of civil society.

Social sustainability and digitalisation are two concepts that are gaining a large place in the public debate today, and are relevant in all sectors of society. For the public sector, the relevance can be traced to the global goals and the 2030 Agenda for sustainability, and Sweden's national ambitions to become the best in the world in taking advantage of digitalisation opportunities. The many possibilities of digitalisation are emphasized in many contexts in order to achieve the global goals, but digitalisation also entails challenges for many people who need to be considered and managed in order for development to take place in a socially sustainable way.

The thesis aims to study social sustainability and digitalisation in an integrated way by examining how four Swedish municipalities with a social sustainability profile work with these issues, and how this is reflected in the digitalisation work. The study is based on interviews and document studies. Similarities and differences are explained from an organizational and governance perspective.

The result shows that social sustainability is a difficult concept to define, and that it appears in many different forms, where there are difficulties in making all visible. However, the study has been able to show prominent aspects of social sustainability based on the literature, and how sustainability management can be conducted in a digital context. Further, it shows that the aspects of social sustainability that are emphasized in a digital context are largely related to the single efforts that are being made in each case and municipality. Similarities and differences in how the municipalities integrate social sustainability in the digitalisation work are explained on the basis of terms of organization, governance, sustainability management, branding and collaboration.

This thesis examines teachers' discretion during the COVID-19-pandemic. Unlike many other countries, the Swedish government chose its own way and implicated public restrictions that made it possible for preschools and elementary schools to remain open. While high schools and higher educational institutions, during certain parts of the pandemic were forced to distance education. Drawing on insights from street-level theories and street-level-bureaucraty in crisis, the study explores how the teachers have experienced that the coronapandemic, and the policies pursued as a result of it, have affected their discretion over time. This study adopts a qualitative research design and the data is retrieved from newspaper articles from the two trade unions for teachers. By applying Gioias et al. (2013) method to group the data into overall concepts and dimensions the results of the study show that teachers have constantly had to pay attention to new restrictions and guidelines decided by politicians with input from the Public Health Agency based on the current spread of infection in society. The lack of experience and knowledge of similar situations was limiting the teachers' discretion at the beginning of the pandemic, but as the crisis developed so did the teachers' experience and knowledge which increased their discretion. The teachers have also experienced that their discretion has been limited by the lack of financial resources, lack of time, and lack of information about the virus. They have developed coping strategies into their work to balance the contradictions in their work during the pandemic. Finally, the findings confirm that the teachers have acted on the basis of what has been possible in the current situation at the current time within the framework of the regulations.

Public diplomacy is a form of diplomatic activity aimed at communicating directly with foreign publics. In light of the technological developments of recent decades, digital tools and platforms have transformed the field of public diplomacy and became a significant force in shaping the diplomatic field. Sweden is a country with a strong international presence, where public diplomacy is a prioritized field for the Ministry for Foreign Affairs. This study contributes to the limited research on Swedish public diplomacy strategy by analyzing the way in which Sweden’s four core values are communicated in the digital sphere. The analysis is conducted in two segments. First, the Swedish public diplomacy strategy is examined. Secondly, using Critical Discourse Analysis, twelve articles published on the website for Swedish Foreign Policy Stories were analyzed. The analysis shows that the core values are incorporated in the texts. The values are not stated overtly, but strong indications in the discourse can be found suggesting their relevance. The size of the sample is not large enough to allow for generalizations of the findings. The study concludes that except for discourse, other elements, such as the visual semiotic choices also contribute to the communication of Sweden’s four core values.

Friskolereformens införande i början på 1990-talet utgjorde ett paradigmskifte i svensk utbildningpolitik. Trots att reformen infördes för över trettio år sedan är den fortfarande högaktuell i den samtida debatten. I föreliggande uppsats studeras argumentationen i den svenska friskoledebatten. Studiens syfte är att generera kunskap om argumentationens karaktär med fokus på hur förespråkare respektive kritiker ramar in sina argument samt hur dessa kan förstås i ljuset av offentliga värden. Studien är en kvalitativ textanalys i form av en argumentationsanalys. Argumentationsanalysen används för att systematiskt redogöra för argumenten i debatten och klargör hur dessa är uppbyggda och förhåller sig till varandra. Med utgångspunkt i gestaltningsteorin idenfieras hur förespråkare respektive kritiker ramar in sina argument. Vidare används offentliga värden som teoretiska referenspunkter i analysen samt för att kontextualisera debatten. De offentliga värdena hämtas från Public Value Management, New Public Management och Lennart Lundquists offentliga etos. 

Studiens resultat visar att förespråkare av friskolor tenderar att rama in sina argument i relation till valfrihet och kvalitet. I dessa argument dominerar ekonomivärden och New Public Management-orienterade värden såsom konkurrens och sparsamhet. Kritiker tenderar istället att rama in sina argument i relation till segregation och idén om marknads/koncernskolan. Kritikernas argument diskuteras framförallt i ljuset av Public Value Management och värdeskapande möjligheter. 

Psychosocial work environment is a subject that has increased over the years. Questions surrounding psychosocial work environment include almost everything that has to do with employees’ mental health at their workplace, such as well-being, community, meaningfulness, influence, and personal development. Previous studies have shown that the number of reported occupational diseases has increased, and therefore it is interesting and important for organizations to get some knowledge on their employees’ psychosocial work environment and to enable them to actively work to improve their work environment. This essay has focused on learning more about the psychosocial work environment in municipal health sector. This was studied through a qualitative interview survey with six employees and two managers at two assisted living facilities with the aim of taking part in the interviewees' experiences of the psychosocial work environment. To get a deeper understanding of their experiences, theories about effort-reward and human relationships has been applied. The main results showed that the interviewee for the most part is satisfied with their work environment, but there is still room for improvement especially when it comes to manager presence, social affirmation, and higher salary. The results also showed that the interviewees to some extend feels stressed and overcommitted when it comes to work tasks.

Den här rapporten handlar om miljösamverkan inom ramen för Miljömålsrådet. Den är en del av en studie av rådets programområden under 2019–2022 och fokuserar på hur organiseringen av samarbetet har format förutsättningarna för att ”ta processen i mål” och för vilken typ av gemensamma resultat som genereras. En tidigare delrapport behandlar uppstarten och inledningen av processen.

Två av Miljömålsrådets programområden har valts ut för studien: ”Ramverk för nationell planering” och ”Staten går före”. ”Ramverk för nationell planering” handlar om att utveckla formerna för ett nationellt planeringsramverk för en hållbar användning av mark, vatten och byggd miljö. ”Staten går före” handlar om åtaganden och förslag på miljöåtgärder i den statliga verksamheten. Rapportens empiri består av intervjuer, dokument och deltagande vid Miljömålsrådets möten.

Analysen visar att de studerade programområdena rymmer samarbeten med olika inriktning och karaktär. ”Staten går före” har genom sitt upplägg med delprojekt resulterat i ett antal konkreta, avgränsade insatser och aktiviteter. En utmaning har varit att hålla samman och skapa en ”röd tråd” i programmet. Ramverk för nationell planering hanterar en komplex fråga och inleddes med en relativt öppen och ”sökande” process. Under den senare delen av programperioden började förslaget på ett ramverk konkretiseras. Det var dock först under de avslutande månaderna som processen verkligen fick fart, genom att rådet tydliggjorde sin ambition att gå fram med ett förslag till regeringen.

Baserat på analysen av de två fallen utvecklar rapporten två modeller för organisering av samverkan i programområden: en interaktiv modell och en projektmodell. De studerade fallen bär drag av båda, men ”Ramverk” ligger närmre den interaktiva och ”Staten går före” närmre projektmodellen. Att parterna lyckades ta Ramverk i mål visar att Miljömålsrådet har kapaciteten att driva interaktiva processer och att det finns en potential för regeringen att använda sig av rådet i komplexa men ändå myndighetsnära frågor. Poängen med modellerna är dock inte att en bör väljas före den andra. Lärdomarna som rapporten lyfter fram handlar om vikten av flexibilitet i styrningen och att anpassa organiseringen av samverkan utifrån syfte och vad det är rådet vill åstadkomma.

Sedan Nollvisionen antogs av den svenska riksdagen hösten 1997 har dödsfallen i trafiken minskat avsevärt trots en ökad trafikmängd. Nollvisionen anses ha haft en väsentlig betydelse för den utvecklingen.

Nollvisionen har även varit framgångsrik i andra avseenden. Den har spridits till ett antal länder och flera andra politikområden. Den har dessutom blivit ett varumärke för Trafikverket och en del av Sverigebilden, med trygghet och säkerhet, entreprenörskap och ingenjörskonst samt samverkan mellan politik, marknad och civilsamhälle som centrala komponenter.

Men trots framgångarna fanns redan från starten ett antal spänningar och olösta spörsmål som alltjämt präglar Nollvisions-arbetet. Den här boken handlar om vilka dessa spänningar och konfliktlinjer är och hur de påverkat styrningen mot noll.

Swedish central government is usually described as dualistic, where ministries are few and small and where the bulk of government activities are handled by a large number of semiautonomous agencies at the national level. Consequently, the Swedish model has been particularly receptive to increasing agencification associated with modern public management reforms, such as the separation of policy formation and policy implementation whereby new agencies are created, and existing agencies are given more autonomy. Since 1994 each government agency is, for example, responsible for developing state employer policies. Unlike many other countries, civil servants have not been recruited through designated elite schools but via the open labor market in competition with other private and public employers. Job advertisements are the most common channel for recruitment, and within are an arena for different institutional logics in which the organization is embedded, such as the logic of the organization, the democratic state, the market, the community, and the profession. Based on these institutional logics, job advertisements for non-stereotypical bureaucrats in two Swedish government agencies are scrutinized. Both agencies were recently involved in scandals in which IT and data security issues were at the center of events, forcing members of staff to emerge as public servants. Job ads for such positions do, however, rather emphasize organizational, professional, and market values, while public values are toned down or presented indirectly.

How does public authority maintain their legitimacy in society? According to theory of institutional adjustment they maintain their authority by adapting to different criteria and modern trends society. One most famous social trend in Sweden has for the last decades been NPM, which shortly means adjusting the organization by making it more like the private sectors companies. This could mean adjusting the entire organization or just taking small influences. Large institutions in the public sector are by mostly related to something rigid and unchanging, but the research declares that even large institutions adapt their structure to maintain legitimacy. This means they only partly change the formal administration to be presented to the public but remain the same in informal structures. Research also tells that some administrations partly change by adjusting the trends to their specific purpose and profession.

Riksdagsförvaltningen is the public administration of the Swedish Parliament and is one of the largest institutions in Swedish public sector. The question of this thesis is how does Riksdagsförvaltningen as an institution with such closeness to the political structure of parliament adapt to modern trends or why not? Could the institutional adjustment be affected by its purpose and profession?

In this thesis managers in Riksdagsförvaltningen have been interviewed for investigating this question in a qualitative content analysis.

The conclusion is that Riksdagsförvaltningen may adjust their formal administration while the mentality and organizational culture of the institution remain the same. It also adapts specific trends to fit its purpose by remaining as a traditional bureaucracy and bringing in ideals from NPM. The closeness to the parliament creates a complicated situation to both pleasure the members of parliament and maintain the values of the administration. 

Artikeln diskuterar tjänstemannaansvaret i gränslandet mellan straffrätten, offentligrättsliga arbetsrätten och förvaltningspolitiken. Tjänstemannaansvaret har varit oförändrat sedan slutet på 1980-talet och efter den senaste genomlysningen verkar rådande läge bestå. Tjänstemannaansvarets stora utmaning handlar om hur väl straffrätten (tjänstefel) och den offentligrättsliga arbetsrätten (tjänsteförseelse) hänger samman. Åklagare väcker sällan åtal för tjänstemän utanför den rättsvårdande sektorn och det finns samtidigt brister i det disciplinära förfarandet inom arbetsrätten. Myndigheter hanterar ofta fel och försummelser på annat sätt än genom formell prövning, vilket i sin tur innebär att många saknar erfarenhet av disciplinärenden. Konsekvensen blir en osäkerhet kring hur tjänstemannaansvaret i stort ska bedömas och det är svårt att med säkerhet uttala sig om hur effektivt tjänstemannaansvaret är när det gäller att sanktionera och vägleda tjänstemän och samtidigt leva upp till allmänhetens krav på att offentlig verksamhet utförs korrekt och ansvarsfullt. En fördjupad kunskap och bevakning av hur tjänstemannaansvarets sanktionssystem fungerar samt interagerar med varandra och andra styrformer är önskvärt, vilket även skulle bidra till förvaltningspolitikens vidare utveckling.

Following the outbreak of Covid-19, the entire world entered a turbulent period. The collective response was surprinsingly quick, with many switching to remote working and participation, for example, facilitating transnational cooperation. 

Uncertainty in the world today has a new connotation, depriving us of a long-term perspective and giving us scant idea of timelines to be endured. Regardless of how we consider this limbo, we need new ways to interact for development that are more cost-, time-, and resource-efficient. This report, through the transnational prism, presents a new model for the implementation of reforms in times of uncertainty.

Under de senaste decennierna har Sverige genomgått stora demografiska och politiska förändringar. Tillsammans har dessa inneburit att Sverige idag samtidigt är ett av Europas mest sekulariserade och mest mångreligiösa länder. Den snabba demografiska förändring Sverige har genomgått har ställt många inför nya, stora och i vissa fall skyndsamma kunskapsbehov samtidigt är forskningen om situationen delvis eftersatt. I denna rapport identifieras hur den nya situationen relaterar till det lagstadgade uppdrag som svenskt polisväsende, vård, skola och offentlig förvaltning har. Den forskning som gjorts inom dessa områden sammanfattas och de viktigaste forskningsbehoven identifieras.

Att barns och ungdomars socioekonomiska levnadsvillkor påverkar deras möjligheter att delta i fritidsutbudet framgår av flera tidigare studier. Vad kan då den kommunala förvaltningen göra för att erbjuda en meningsfull fritid för alla barn och unga? I denna rapport diskuteras frågan om en jämlik fritid utifrån en analys av Malmö stads Fritidsförvaltning. 

Recent crisis situations have witnessed a growing number of loosely organised networks (LONs) that deliver welfare services and employ social media platforms to coordinate their actions. Focusing on the 2015 ‘refugee crisis’ in Sweden, we explore the role of LONs in Swedish resilience policy. In the absence of standardised heuristics characteristic of established organizations, the LONs refer to social media for generating a common stance on the policy problem and their relation to the state. The study indicates challenges in governing LONs, showing that although a LON may become co-opted by the state, this co-optation may lead to its demise.

Lyssna på experterna” är ett ofta upprepat mantra, men vad detta innebär är inte alltid självklart. Covid-19-pandemin synliggjorde svårigheterna i att få tag i och tillämpa expertkunskaper. Pandemins första skede präglades av stor efterfrågan på information. Många sökte sig då till sociala medier, där tidigare okända individer snabbt blev betrodda med att ge råd – de virala experterna.

I denna rapport analyserar vi 272 Facebookinlägg, författade av 136 individer, som delades flitigt under våren 2020. Vi kartlägger inläggens egenskaper och författarnas bakgrund, men också vilken legitimitetsbas, dvs. svaret på frågan ”varför ska ni lyssna på mig?”, som författarna åberopat.

De virala experterna har vitt skilda bakgrunder, men deras inlägg visar alla tecken på anpassning till en ny social medielogik, där budskap får mer legitimitet om de använder känslomässigt och förenklande språk, bildmaterial och hashtaggar. Personlig erfarenhet eller bara stor tilltro till det egna omdömet är också mer förekommande legitimitetsbaser på sociala medier, jämfört med den teoretiska expertkunskap som brukar underbygga expertuttalanden i etablerade medier.

Viral expertis kan vara en demokratisk tillgång: oväntade aktörer kan engagera sig i det offentliga samtalet och gör att nya röster blir hörda. Traditionella experter kan, genom att anpassa budskap till den sociala medielogiken, också nå ut med viktiga budskap till publiker som annars inte skulle lyssnat. På så sätt kan man stärka forskningskommunikationens genomslag. Men viral expertis kan också utgöra en fara för demokratin. När gängse mekanismer för att värdera experters legitimitet sätts ur spel, riskerar förvirring uppstå och komplicera spridningen av korrekt information, särskilt i krisers initiala skeden där osäkerheten är stor.

This article takes a comparative qualitative approach to explore the intertwined external accountability and legitimacy attempts of independently wealthy philanthropists. By comparing accountability forums and institutional logics stated by philanthropists, it is investigated to whom they are externally accountable and how they legitimate their controversial funding of public goods. The study compares the external accountability and legitimacy attempts of philanthropists with that of public agencies, corporations, and fundraising-dependent nonprofits. Empirically, this is a cross-sectional study of funders supporting human embryonic stem cell research in either California or Sweden. The study shows that it is through local isomorphism, rather than any specific accountability forum or institutional logic, that philanthropists are accountable and thus legitimate their giving. This is in contrast to other types of funders, which are more similar within each form when comparing accountability forums across societies, and more similar within societies in their usage of institutional logics, with certain patterned statements. In addition, philanthropists in both societies are more detached than any other type of funder as regards both specific patient populations and the general electorate. This finding raises questions on what philanthropists’ private funding for public purposes actually entails. © The Author(s) 2020.