Denna uppsats undersöker hur läsarens uppfattning av en absurdistisk pjäs påverkar dess betydelse. För att angripa det här problemet har jag dels vänt mig till Wolfgang Isers receptions teori. Jag har främst tagit fasta på hur meningskapande sker när läsaren fyller i luckor i texten. Jag har även vänt mig till Martin Esslins forskning om den absurdistiska teatern. Där har jag främst studerat hans undersökning av Harold Pinters dramatik. Utifrån dess två teoretiska ingångar la jag fram ett förslag till en tolkningsmodell som utgår från läsarens interaktion med texten. Tolkningsmodellen innehåller bland annat hur man kan analysera luckor utifrån läsarens rörliga perspektiv alternativt utifrån en underförstådd läsare. Tolkningsmodellen tar också upp hur läsaren kan fylla i luckor genom att använda sig av karaktärens relation till rummet, knutpunkter, vändpunkter och osäkerheter. Jag har testat tolkningsmodellen på Harold Pinters pjäs A kind of Alaska. I min ideation av pjäsen kom jag fram till att den handlade om ensamheten i åldrande och förändring. Jag använde resultatet av analysen för att utvärdera tolkningsmodellens användbarhet.