Creating internships for newly arrived refugees and immigrants is a well-established part of the Swedish national integration program and is seen as a strategy to speed up immigrants' establishment process. One common belief is that the workplace is expected to give the newly arrived trainee necessary language training, as well as contextual and cultural knowledge. Here, the transferring direction of knowledge is from the Swedish workplace to the receiving newly arrived trainee. However, it is rarely discussed whether the trainee will bring valuable knowledge to the organization, or what the relational aspects of the internship should look like. In this paper, we develop the analysis of internships as a mean for integration in Sweden, by analyzing what trainees and their supervisors experience in terms of knowledge transfer and development. By interviewing trainees (4) and supervisors (5), the aim of this paper is to discuss ideas and practices in an internship program for refugees that The University of Gothenburg started in 2015. The interviews focus on the structural and organizational level, though individual experiences also play a central role. Theoretically, the analysis is interdisciplinary and a cross-cut between organizational theory and cultural studies, especially the work of Sara Ahmed. Our results show that the trainee is seen both as a resource and as someone who represents multiculturalism, hospitality, and the altruism of the university and its employees. The trainee is expected not only to integrate in a productive way, but also to stand out in non-productive areas, such as the social context.

Under 1990-talet implementerades genomgripande omstruktureringar av det svenska utbildningsväsendet. Bland annat genomfördes en friskolereform vars konsekvenser än i dag diskuteras i den politiska debatten. I debattens skugga fortsätter allt fler elever att söka sig till fristående skolor. Vad innebär detta för möjligheterna till en likvärdig skola för alla och för den segregation som präglar våra storstäder? I Majsa Allelins artikel står eleverna och deras valsituation i centrum. Vi möter elever från en rasifierad svensk förort där en del valt att byta till en fristående skola i innerstaden, och en del valt att gå kvar i kommunala skolor i hemområdet. Utifrån elevernas motiv till och erfarenheter av valen visar studien på att de sociala och ekonomiska villkor som råder i staden samspelar med skolornas organisatoriska och pedagogiska förutsättningar, vilket, för elevernas del, bidrar till en reproduktion av segregationen. För eleverna får "svenskhet" representera den vedertagna definitionen av att ha lyckats och det är utifrån detta begrepp som de navigerar på utbildningsmarknaden och därmed i staden.

Skolans marknadsanpassning har inneburit såväl ekonomiska, organisatoriska som pedagogiska förändringar för elevers och lärares vardag. I den politiska debatten har friskolornas vinster ofta varit föremål för diskussion, liksom skolsegregationen. Färre har diskuterat hur den pedagogiska miljön har anpassats efter lönsamhetskrav. Genom att rikta fokus mot betygens samtida reformering vill jag med kapitlet visa på hur skolans ekonomiska organisering påverkar elevers skolarbete och i förlängningen sorteringen av elever.

Ungdomar – och särskilt killar – i kommunala förortsskolor är den främsta elevgruppen som missgynnas av det nuvarande skolsystemet. Dessa elevers misslyckanden beskrivs ofta som resultatet av en ”anti-skolkultur”, vilket förklaras av stjälpande maskulinitetsnormer eller avsaknad av uppförandekoder. Trots – eller kanske på grund av – strukturell utestängning har flera självorganiserade utbildningsaktiviteter nyligen vuxit fram bland ungdomar. I den här artikeln visar jag hur tjejer och killar som bor i ett socioekonomiskt missgynnat område och som möter strukturella svårigheter i dagens skolsystem, hittar sätt att utmana eller övervinna denna underordning genom att arbeta med lokaltidningen Life i Orten. Genom att vända mig bort från det problemorienterade perspektivet och i stället diskutera hur ungdomar i förorten organiserar sig via informella lärandepraktiker, utvidgar jag diskussionen och begreppet ”anti-skolkultur” och inkluderar därmed produktiva perspektiv som hittills har förbisetts. Resultaten visar att arbetet med Life i Orten skapar empowerment och nya inlärningsprocesser för ungdomarna genom att möjliggöra för alternativa pedagogiska metoder. Denna frivilliga verksamhet utgör också ett sammanhang där ungdomarnas önskan om bildning kan uttryckas och det hjälper dem att formulera en kritik av det formella skolsystemet, vilket kan förstås som en didaktisk reflexivitet. Hos Life i Orten får ungdomarnas bildningslust komma till uttryck, utifrån arbetsformer som innebär större delaktighet och empowerment.

Om innovationens villkor utirfrån arbetsdelningens historiska utveckling.

The cultural sector has become an important part of the ‘new economy’ and has affected artistic practices as well as the road to becoming an artist. By discussing two female students’ paths to aesthetic education, the article sheds light on some of the sociopolitical and economic conditions that students in transition between elementary and upper secondary school in Sweden encounter when entering aesthetic education with musical aspirations. The results give insight into the ways in which young people reason when entering a precarious sector that demands a high amount of personal investment and planning. It also shows the ways in which social class still plays a pivotal role in the choice of and reflection on educational goals. Further, the article discusses how creative desires can transcend the economic instrumental expectations that surround the world in which the students live. Thus, it provides a contemporary understanding of how young people navigate a world of profitability.

The aim of the thesis is twofold: to explore the ways in which the transformation of the Swedish elementary school can be understood through Marxist theory; and, by ethnographic methods, understand the everyday lives of students and teachers in light of the transformation of the educational system. The ethnography has been conducted by observations and interviews during a total of six months at two different schools, Libera and Publica. While Libera is a charter school, owned by a private investment company, Publica is municipally administrated. The former is based in the central part of the city, while the latter is located in a more economically marginal and geographically peripheral area. At Libera, students plan their own schedules and work load and they also set their own goals. At Publica, the students are organized in a more conventional, meaning collective, structure. By discussing marketization, which includes private as well as public actors, scholars foreground the competition that exists between schools through the Swedish voucher-system as well as the transactional relationship that reshapes the relationship between students and teachers. To describe the market rationales by which the public schools must operate the already established concept of New Public Management has been used. However, still no terminology can be found to describe the private actors’ way of functioning. By returning to Marx’s concepts of formal and real subsumption, I offer new ways to conceptualize the shift in character of education and how privately-owned schools operate, meaning how surplus value is created in the everyday life of students and in their pedagogical relations. As my results show, more efficient and flexible ways to organize teaching and pedagogical practices have emerged as new scale logics are developed by private actors who are part of big investment companies. Due to the competition, both Libera and Publica adopt a strong market rationale in their organizational arrangements and pedagogical expectations. Besides conceptualizing schooling on an organizational level, I also seek to address the premises and effects of the learning situation for students in a milieu that is characterized by both flexible and standardized management. Despite the different characteristics of the schools, the market rationales, which dovetailed well with the result-based (state-arranged) management, tended to create alienating conditions for students and teachers in their daily work. Everyday school life was occupied with grade talks and very little time was given for pedagogical “detours”; the students were mostly trying to crack the code and the ones who could not manage the pace were systematically left behind (eliminated). In many cases, whether it was in more successful situations or during processes of (self)elimination, students were often left alone. The expectation of being self-propelled dominated the pedagogical relationship, which translated into the pressure of constant performance and little space to be “unskilled” or explorative. In a situation when school organizations are in competition with each other and are expected to present high numbers (in terms of grades and economic efficiency), the already motivated or skilled students appear as attractive and desirable. The results show how schooling continues to maintain, and in some ways accentuates, segregation and social reproduction.

Den universella välfärdsmodell, som tillämpats i Sverige sedan andra världskriget, vägleddes av ambitionen att hålla marknadsintressen utanför välfärden för att undvika ojämlik tillgång och kvalitet samt för att stärka den demokratiska styrningen av välfärdssektorn. Sverige präglades därmed av en välutvecklad offentlig sektor med god tillgång till offentlig service.Den här rapporten kan dock genom omfattande statistiska studier visa hur den svenska välfärdsmodellen sedan 80-talet och framåt har genomgått genomgripande förändringar. Resultaten är bland annat:• Antalet privata aktörer i välfärdssektorn ökar som en följd av politiskt skapade välfärdsmarknader.• Gemensamma skattemedlen finansierar i högre grad privata välfärdstjänster, som i allt större utsträckning utförs av stora koncernägda aktiebolag, liksom dessa företags vinster.• Omfattande privatiseringar av gemensamt ägande har genomförts.• Andelen offentligt anställda har minskat med 10 procentenheter och antalet statsanställda har halverats, medan antalet sysselsatta i privat välfärdsverksamhet fyrdubblats.• En högre andel skatter går i allt större utsträckning till att finansiera välfärdsverksamhet som bedrivs av det privata näringslivet.• Offentlig sektors totala andel av samhällsekonomin har minskat från 60 procent till 50 procent av BNP.Dessa resultat tyder sammanfattningsvis på att den svenska välfärdsmodellen har genomgått kritiska förändringar vars följder inneburit att en omfattande omfördelning av makt, resurser och inflytande har skett från den demokratiskt styrda gemensamma sektorn – till den marknadsstyrda privata sektorn. Den svenska universella välfärdsmodellen som en gång hyllades har ersatts av en allt mer marknadsliberal modell. Bland konsekvenserna finns försämrad jämlikhet i tillgången till exempelvis skola, vård och omsorg, mindre ekonomisk omfördelningspolitik och mindre demokratisk styrning. Samtidigt går en allt växande andel av medborgarnas skattepengar till de privata välfärdsföretagens vinster.

Den här rapporten visar, genom omfattande studier av en mängd tidigare genomförda undersökningar om ägande och förmögenhetsförhållanden i Sverige, att koncentrationen av makt och ägande har blivit allt mer ojämlik. Resultaten är bland annat att:• Ungefär hälften av den samlade svenska ekonomin ägsnumera från utlandet.• Det utländska ägandet på Stockholmsbörsen har ökat från 4 procent år 1979 till 39,4 procent 2016.• Det offentliga bolagsägandet har minskat och antalet anställda i statliga företag har halverats från 310 000 år 1980 till 158 000 år 2015.• Det institutionella ägandet har ökat och utgör cirka 20 procent av ägandet i de börsnoterade bolagen.• Det så kallade riskkapitalet har vuxit kraftfullt i omfattning och störst i sektorn är Wallenbergkontrollerade EQT.• I de stora börsnoterade bolagen på Stockholmsbörsen har den största ägarens andel av röstetalet ökat från i genomsnitt 26,8 procent till 31,2 procent av bolagsstämmans röster.• De 15 största finansfamiljerna styrde år 2017 bolag värda 4 935 miljarder kronor. Som jämförelse var Sveriges totala BNP samma år 4 604 miljarder kronor.• Familjen Wallenberg kontrollerade företag värderade till närmare 2 000 miljarder kronor.• Vad gäller de samlade förmögenheterna så har den allra rikaste procentens andel av de samlade förmögenheterna fördubblats från 20,5 procent 1978 till 39,6 procent 2006 och har fortsatt öka sedan dess.• Antalet svenska miljardärer har ökat från 83 personer 2001 till 178 år 2016.För att samhällsutvecklingen ska kunna vändas i riktning mot ökad jämlikhet krävs det att den breda vänstern tar kampen för att återskapa former för reglering och begränsningar av kapitalets makt både i Sverige men också internationellt i en allt mer globaliserad värld. Utvecklandet av ett nytt gemensamt projekt, som utgör ett verkligt alternativ till den ojämlikhetsskapande marknadsliberalismen, är av avgörande betydelse för socialdemokratins framtid.

Varför en bok om antirasism? Det enklaste svaret skulle vara att det behövs på grund av den rasism som genomsyrar det svenska samhället. Ett mer invecklat svar är för att rasism präglar våra sociala relationer i olika dimensioner. Dessa dimensioner sträcker sig från den institutionella till den vardagliga, från den politiska till våra känslomässiga relationer. Det är med andra ord dessa relationer som medvetet eller omedvetet präglar våra liv, institutionellt och emotionellt.Vi behöver därför utbyta erfarenheter, tankar, visioner, metoder och strategier med varandra. Därför denna bok. I denna antologi samlar vi 26 texter från en blandning av forskare, aktivister, poeter, författare, journalister, jurister och andra som i sin vardag har bekämpat rasism och diskriminering på olika sätt. En kamp som sker i vardagen, och som uttrycks i personligt kollektiva erfarenheter. En kamp som skapar en politisk identitet: antirasism. En antirasism som vet att en annan värld är möjlig.

Mellan resignation & framtidstro – livsvillkor och lärande hos förortens unga är en motberättelse mot den stereotypa bilden av ortens unga och mot de politiskt uppmålade visionerna om en mer jämlik stad genom omvandlingar av det urbana rummet och kortsiktiga insatser i skolor.

Boken är ett kollektivt resultat av tre forskningsprojekt som alla kretsar kring begränsningar och möjligheter i unga människors livsvillkor och lärande i några av Göteborgs mest stigmatiserade stadsdelar.

Drawing on a Gramscian Regulation Approach and Harvey’s accumulation by dispossession thesis, this article discusses the structural and hegemonic mechanisms of the neoliberal transformation of Sweden’s welfare sectors. Providing new longitudinal data on welfare retrenchment, corporate governance, wealth shares, and private economic power, the article further analyzes how the transformation of the Swedish post-war universal welfare model is related to class struggle and accumulation regime change in the Swedish economy. Following a decade-long countermobilization of Swedish capital and a severe economic crisis in the early 1990s, neoliberal economic common sense was cemented among social democratic policy elites that manifested itself in an institutionalized austerity polity, leading to a slow but steady dismantling of the Swedish welfare project. Roughly a fifth of employees in the three largest welfare sectors work in private welfare companies that generate tax-financed profits on politically created welfare markets. Welfare profits are in turn defended by a welfare–industrial complex and undergirded by a hegemonic bloc consisting of capital elites and sympathetic policymakers. In the virtual absence of vocal antihegemonic forces, many social democratic leaders have limited criticism against welfare profits throughout the last decades. On the contrary, austerity measures practiced by Swedish social democrats have thereto led to deteriorating social cohesion and spawned distrust among core social democratic voters. 

KAIROS – Kunskap om och Arbetssätt I Rättvisa och Socialt hållbara städer – är ett av flera forskningsprojekt inom Mistra Urban Futures, ett internationellt centrum som arbetar för hållbar stadsutveckling. Delprojektet Ungas Medskapande utvecklades i samarbete med kommittén för rättighetsfrågor, Västra Götalandsregionen. Denna rapport är ett bidrag till Västra Götalandsregionens arbete med att bredda ungas delaktighet i välfärden.

KAIROS kännetecknas som helhet av ett transdisciplinärt arbetssätt där erfarenhetsbaserad och forskningsbaserad kunskap möts för att tillsammans skapa ny kunskap. Denna rapport bygger på halvstrukturerade forskningsintervjuer med 47 ungdomar som samtliga var över 15 år. Inom urvalsgruppen skiljer sig informanterna åt i många avseenden. Några ungdomar varken arbetar eller studerar, men de flesta går i årskurs nio i olika städer i Västra Götalandsregionen. I en explorativ ansats med ungdomars villkor och upplevelser av medskapande i fokus strävade vi efter att få stor variation genom att intervjua ungdomar i olika skolformer och på flera platser.