Under tidigmodern tid i Sverige utvecklades på universiteten föregångarna till dagens akademiska avhandlingar. Dessa så kallade dissertationer speglar den dåtida normen för vetenskapligt skrivande och utgör lärdomsprov från den akademiska världen som den såg ut under 1600- och 1700-talen.

I fokus står två dissertationer, framlagda vid Uppsala universitet av magister Olof Lindbom, med professor Petrus Ekerman som preses. Det rör sig om två separata tryck från 1700-talets första hälft, vilka tillsammans tar sig an att diskutera retorikens historia. I den första delen (1743) avhandlas den gamla retoriken, det vill säga den klassiska grekiska och romerska traditionen och exempelvis Platon, Aristoteles och Cicero. I den andra delen (1746) tar framställningen avstamp i 1500-talet och retorikern och filosofen Petrus Ramus och presenterar sedan den senare retoriska traditionen.

Dessa avhandlingar tillgängliggörs här i form av en utgåva av den latinska texten tillsammans med en översättning. Författarens egna noter till texten förklaras i en kommentar. I ett inledande avsnitt diskuteras dissertationernas kontext och även de källor som används i dissertationerna. Denna bok vill, utöver att tillgängliggöra texterna, även ge insyn i den dåtida bilden av retorik som lära och också synliggöra hur dessa dissertationer skrevs.

Denna bok innehåller en utgåva med svensk översättning av 114 brev, skrivna på latin under den andra hälften av 1600-talet. Breven är författade av de tre bröderna Daniel, Carl och Gustav Gyldenstolpe och riktar sig med några få undantag till deras äldre bror Nils som flyttat från hemmet i Åbo till Stockholm för att göra ämbetsmannakarriär.

I breven erbjuds vi många glimtar av dåtidens samhälle, av det skånska kriget där en av bröderna deltog, om privata händelser och av de vardagliga problem som ofta handlade om att hålla samman familjen under kärva förhållanden. Vi informeras även om de verksamheter som bedrevs av jurister och ämbetsmän i stormaktstidens svenska statsförvaltning med förgreningar kring hela Östersjön.

Förutom sitt värde som historiska källor ger breven inblickar i dåtidens utbildningsväsen med ett särskilt fokus på inlärningen av latin och retorik. De visar också på den höga latinkompetens som individer besatt under tidigmodern tid i Sverige samt hur detta nylatin var ett kommunikationsmedel som smidigt kunde utnyttjas för alla förekommande sociala behov.

Det var under 1600-talet som Stockholm blev Sveriges huvudstad. Antalet invånare ökade, nya verksamheter uppstod och bebyggelsen förändrades med nya breda gator och ståtliga palats. Staden förvandlades från en medeltida småstad till centrum för ett nytt Östersjöimperium. 

Den snabba utvecklingen speglas i tidens akademiska vältalighet, i vilken ingick lovtal på latin till landskap och städer. I denna volym presenteras fyra orationer från 1600-talet över staden Stockholm, med översättning till svenska och förklarande kommentarer.

Annika Ström är professor i retorik och docent i latin och verksam i retorikämnet vid Södertörns högskola.

In medieval Sweden, many church bells were inscribed with texts, often formulated in the Latin language. These inscribed bells were then hung in remote places such as church towers or detached bell-towers and could therefore not easily be read. For whom were these words intended? The present article will discuss the function and purpose of these inscriptions in the Swedish medieval society, through the eyes of the terms ‘rhetorical situation’ and ‘genre’. This discussion leads up to a definition of ‘monumental rhetoric’ or ‘the rhetoric of durability’, that is how rhetorical efficiency is achieved in inscriptions.

Här presenteras två latinska orationer, hållna i Uppsala 1654. I centrum för dem står retorikens användbarhet som politiskt redskap. Tillsammans skildrar de en talekonst med dubbelt ansikte: medan den ena orationen utmålar retoriken som en försåtlig manipulationskonst framställer den andra den som fundamentet för varje civiliserat samhälle. Var retoriken ond eller god? Något entydigt svar ger inte orationerna.

Vad som gör orationerna märkliga är att de kan läsas som inlägg i den politiska strid som i det fördolda rasade just vid denna tid, nämligen den nye svenske kungen Karl X Gustavs planer på att starta krig mot Polen. Samtidigt som orationerna demonstrerar renässansens syn på retoriken som politiskt verktyg ger de oväntade inblickar i tidens politiska opinionsbildning.