Den här boken handlar om nybörjarpolisens första trevande steg ut i yrkeslivet, nämligen tjänstgöringen som polisaspirant. Genom elva aspiranters egna berättelser om och reflektioner över händelser ur aspiranttjänstgöringen framträder en rik bild av polisyrkets olika sidor: utsattheten, otillräckligheten, våldet och den kollegiala sammanhållningen. Boken innehåller även fyra texter av forskare som undersöker frågor som gråzonsproblematik, polishumor, kåranda och polisutbildningens utmaningar. 

Klassiska texter om praktisk kunskap är det allra första försöket att i bokform sammanställa texter som är centrala för den praktiska kunskapens teoribildning. Antologin består av 13 översättningar av olika tänkare från främst filosofi och vetenskapsteori, som undersöker den praktiska kunskapen i förhållande till språk, tänkande och känslor. Frågeställningarna rör teman som expertis, skicklighet, synen på arbete, språklöshet och etik. Genom att på detta sätt sammanställa dessa texter inom en mycket ung forskningsdisciplin väcker antologin, med ny skärpa, frågor om hur praktisk kunskap ska förstås och formuleras inte bara i sin praktik utan också i sin teori. Det framgår att fältet redan rymmer intressanta motsättningar och gemensamma frågeställningar, till exempel om hur expertis ska värderas, om hur olika former av praktisk kunskap värderas på olika sätt och om vad det egentligen innebär att förstå arbete som självförverkligande.

Här beskriver åtta högskolelärare i företagsekonomi egenupplevda undervisningssituationer utifrån vilka de, med hjälp av pedagogiska och filosofiska teorier, undersöker och reflekterar över sin praktiska kunskap.

Vad kan dessa lärares redogörelser och reflektioner säga oss om universitetslärarens arbetssituation? Hur gör de för att lösa de problematiska situationer som uppstår? Hur kommer det sig att de lyckas få studenter med vitt skilda förväntningar, varierande bakgrunder och förutsättningar och med olika grader av motivation, att lära sig nya sätt att tänka och att med tiden utvecklas till självständiga yrkesutövare?

This paper is a conceptual investigation of whether, and how, action containing judgement can be understood as collective. Using an empirical example from the police profession, the article tries to capture the complexity of a real situation that requires both agency and judgement. The example is analysed in relation to the idea of collective judgement, both regarding ongoing debates in phenomenology concerning the possibility/need for a we-subject, and in social epistemology concerning the idea of judgement based on social evidence. The article claims that a richer account of action is needed in order to describe the collective aspects of judgements. Drawing on an Aristotelian understanding of action, the paper argues that an understanding of certain collective actions requires a notion of judgement that involves both we-subjectivity, and social evidence.