De rättsstatliga värdena betraktas numera som centrala i en modern demokratisk stat. De brukar sammanfattas med krav på normbunden, opartisk och saklig maktutövning med respekt för allas likhet inför lagen. I den moderna tolkningen ryms även ett krav på ett demokratiskt styrelseskick.

Förvaltningens roll att upprätthålla och värna rättsstaten får vanligtvis inte särskilt mycket uppmärksamhet i olika förvaltningspolitiska studier. Vi har därför låtit ett urval av rättsstatligt intresserade forskare analysera och diskutera utvecklingstendenser och förändringsbehov i den statliga förvaltningen och i förvaltningspolitiken ur ett rättsligt perspektiv.  

I antologin lyfter tio forskare bland annat fram de rättsstatliga utmaningar som hänger samman med förhållandet mellan regeringen och myndigheterna. Frågorna som behandlas är relevanta för såväl regeringen som förvaltningen och tjänstemannagruppen i stort. De olika kapitlen handlar främst om den politik och styrning som riksdagen och regeringen riktar mot den statliga förvaltningen. Men eftersom många viktiga statliga åtaganden genomförs inom hela den offentliga förvaltningen berör texterna även kommunala och regionala verksamheter.

Rättsstatens principer är en grundläggande del av det svenska statsskicket, en central del av EU:s kärnvärden och en förutsättning för internationella relationer stater emellan. På samtliga dessa nivåer framhålls vikten av att rättsstatens principer upprätthålls för att uppnå och skydda andra värden såsom demokrati, fri- och rättigheter och hållbar utveckling.

Boken förklarar rättsstatens olika beståndsdelar och relevans, samt hur rättsstaten definieras och kommer till användning på internationell, europeisk och svensk nivå. I boken redogörs för de mest väsentliga aktörerna på de olika nivåerna, vilka betoningar och prioriteringar dessa har vad gäller rättsstatsprincipens innehåll, samt hur de relaterar, kommunicerar och på andra sätt interagerar med varandra.

Artikeln diskuterar tjänstemannaansvaret i gränslandet mellan straffrätten, offentligrättsliga arbetsrätten och förvaltningspolitiken. Tjänstemannaansvaret har varit oförändrat sedan slutet på 1980-talet och efter den senaste genomlysningen verkar rådande läge bestå. Tjänstemannaansvarets stora utmaning handlar om hur väl straffrätten (tjänstefel) och den offentligrättsliga arbetsrätten (tjänsteförseelse) hänger samman. Åklagare väcker sällan åtal för tjänstemän utanför den rättsvårdande sektorn och det finns samtidigt brister i det disciplinära förfarandet inom arbetsrätten. Myndigheter hanterar ofta fel och försummelser på annat sätt än genom formell prövning, vilket i sin tur innebär att många saknar erfarenhet av disciplinärenden. Konsekvensen blir en osäkerhet kring hur tjänstemannaansvaret i stort ska bedömas och det är svårt att med säkerhet uttala sig om hur effektivt tjänstemannaansvaret är när det gäller att sanktionera och vägleda tjänstemän och samtidigt leva upp till allmänhetens krav på att offentlig verksamhet utförs korrekt och ansvarsfullt. En fördjupad kunskap och bevakning av hur tjänstemannaansvarets sanktionssystem fungerar samt interagerar med varandra och andra styrformer är önskvärt, vilket även skulle bidra till förvaltningspolitikens vidare utveckling.