Inom den moderna hermeneutiska filosofin har begreppet bildning fått en ny och kritisk aktualitet. Det betecknar inte längre bara besittningen av ett kulturarv utan handlar mer om att tänka den process varigenom en individ formas i mötet med det främmande. I bildningsprocessen träder människan ut ur det egna och utsätter sig för det nyas prövning. Därigenom blir också det egna främmandegjort. Genom mötet med det allmänna formas i bildningsprocessen en unik individ och person. Det filosofiska begreppet »person« är intimt länkat till bildningstanken. Begreppen »person« och »bildning« är båda också mötesplatser för filosofi och teologi, eftersom bildning ursprungligen förknippades med att formas till Guds avbild. I åtta nyskrivna bidrag belyser bokens författare hur frågan om bildning och person formulerats hos bland andra Kant, Kierkegaard, Nietzsche och Heidegger, och pekar vidare mot vad ett kritiskt bildningsbegrepp kan betyda i dag.
Hur gränsen mellan det egna och det främmande ska dras är en central fråga inom den fenomenologiska traditionen, en fråga som här undersöks i ett religionsfilosofiskt sammanhang. På vilket sätt kan vi överskrida oss själva mot det främmande och ogripbara, och på vilket sätt är denna möjlighet förbunden med vår egen kroppslighet?
Dessa teman utvecklas i en serie diskussioner av filosofer som Edmund Husserl, Max Scheler och Edith Stein. Redan i Husserls analyser av transcendensen, tidsmedvetandet och kroppsligheten framträder en bestämd gräns för den objektiverande kunskapen, även om han i sista hand alltid uppfattade den som ett ideal. I Schelers och Steins religionsfilosofier utvecklas därefter en kritik av denna kunskapssyn, bland annat i form av en analys av kärleken (Scheler) och mystiken (Stein), men hos ingen av dem får kroppsligheten en central ställning.
I den avslutande delen, som analyserar den mystika erfarenhetens uttryck hos den medetida beginen Mechthild von Magdeburg, utvecklas en fenomenologi som förbinder transcendens med kroppslighet och sinnlighet. Därmed undersöks en gränsens fenomenologi snarare än fenomenologins gräns.
Jonna Bornemark är forskare och lärare på Södertörns högskola. Boken är hennes doktorsavhandling.