Uppsatsens syfte är att undersöka svensk EU-journalistik diskursivt. Detta genomförs genom en kritisk diskursanalys enligt Norman Faircloughs tredimensionella modell, av totalt 10 artiklar från svenskt tryckt press. Frågorna som uppsatsen söker svar på är vilka diskursiva element som är tongivande, samt vilken bild av EU detta genererar i den svenska EU-journalistiken. Uppsatsen bygger på ett teoretiskt ramverk bestående av nyhetsvärderingsteori och diskursteori. Resultatet av analysen visar att EU ofta beskrivs med ett förenklat och förenklande språk, i termer av EU som en enhet. I de flesta av de analyserade artiklarna förenklas EU:s institutionella system, där varken produktions- eller professionsprocesser i det journalistiska arbetet erbjuder en vidare förståelse eller kunskap om EU som institution. Resultatet visar att de journalistiska valen – det upprepande språkbruket, slentrianen och det organisatoriska trycket – har en ideologisk förankring. Dessa ger en bild av EU som en enhet, en röst, en överstatlig kraftfull byråkratisk aktör som samtidigt leder till problematik i att föra in EU-journalistiken i en nationell kontext.