Denna uppsats bygger på ett intresse för hur mellanmänskliga strukturer inom organisationer kan se ut. Organisationernas strukturer byggs upp av människorna som arbetar inom dessa organisationer och som i sin tur påverkas av samhällets normer och strukturer. Utifrån tidigare läsning i ämnet väcktes intresset att titta på hur strukturerna ser ut mellan män och kvinnor inom organisationer. Studien gäller Sverige och de två kulturbranscherna filmproduktion och förlag. Genom intervjuer, teorier och tidigare forskning har denna studie sökt svaret på varför kvinnor och män innehar olika positioner inom organisationer och hur det ser ut inom just kulturbranscherna filmproduktion och förlag.

Det svar som framträtt är att det finns många traditionella könsstrukturer som befäster kvinnors och mäns positioner inom dessa organisationer. Både teorier, lästa artiklar och intervjuer pekar åt samma håll, strukturer som separerar kvinnors och mäns arbetsuppgifter och yrkesroller finns, men på flera håll ser de ut att sakta luckras upp. Inom förlagsvärlden där det är ett övervägande antal kvinnor som arbetar är könsstrukturerna på de större förlagen fortfarande ganska stela och svårforcerade. Inom film, där arbetet ofta sker i projektform, går utvecklingen mot jämställdhet något snabbare. Men fortfarande finns det en hel del förutfattade meningar om vad kvinnor anses klara av, exempelvis elavdelningen inom film anses som ett tungt fysiskt arbete och därför ej passande för kvinnor. I grunden för detta tankemönster ligger antagandet om att kvinnor ska vara svagare än män. Det anses som “naturligt” och leder till att kvinnan i dagens samhäle bö vara svagare, för att följa de normativa uppfattningarna samt för att inte hota mannens plats. Antaganden som dessa (vad som anses manligt respektive kvinnligt) färgar i allra högsta grad individers möjligheter i arbetslivet.