Min vetenskapliga essä har som utgångspunkt en händelse då en pojke valde att bryta mot gängse könsrollstänkande. Pojken ville i en lek ha den kvinnliga huvudrollen, vilket motarbetades av några av de andra barnen. Det innebar för oss pedagoger att vi måste hitta en väg där vi beaktade pojkens önskemål utan att avfärda kamraternas. I min essä redogör jag hur vi pedagoger arbetade för att nå fram till ett förhållningssätt som gagnade såväl barn, pedagoger som föräldrar. Essän utgår från följande tre frågeställningar:

1. Hur ska pedagogerna förhålla sig i arbetet med genusfrågor på förskolan?
2. Vad har kamratkulturer för påverkan gällande könsroller i förskolan?
3. Hur samverkar förskolan med hemmet i arbetet med genus?

Essän är inspirerad av teorier om "härskartekniker" som beskriver hur vi människor stöter på dagligen under olika sammanhang. Härskartekniker används av vuxna såväl som barn oavsett kön. Med syfte att skaffa sig makt genom att trycka ner andra. I min händelse ser vi hur barn använde denna teknik mot varandra för att styra i leken. En annan viktig teori för essän är den om lekens betydelse som belyser hur barn i leken skapar relationer i samspel. Leken ger också utrymme att hantera olika konflikter samt utvecklar självkänsla och identitet.

Jag har genom litteraturen fått många idéer om hur jag som pedagog kan arbeta med berörda frågor. Jag har också insett att någon "slutlösning" inte finns- och inte heller bör finnas. Allt genus och jämställdhetsarbete i förskolan går ut på in lyssnande och dialog. Målet är att sträva mot att uppnå acceptans för allas val och att könet inte avgör vem som gör något.