Detta är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ studie om hur Libyenkriget framställts i tre svenska nyhetsmedier: DN, Rapport och Ekot. Dessa tre medier har valts för att ge en så heltäckande bild som möjligt av den svenska nyhetsrapporteringen kring kriget och de inblandade aktörerna under åren 2010, 2011 och 2012. I den kvantitativa delen har 171 analysenheter kodats och i den kvalitativa delen har 6 analysenheter närstuderats.

Studiens teoretiska utgångspunkter är gestaltningsteori (framing) samt indexing. Kodschemat som använts vid den kvantitativa undersökningen består av 14 variabler. För att identifiera tolkningsramar i det undersökta materialet har några variabler utvecklats utifrån Entmans samt Pan och Kosickis begreppsapparater för framinganalys. Andra variabler har inspirerats av tidigare studier om krig och journalistik samt utvecklats med syftet att belysa eventuella indexing-effekter. Den kvalitativa undersökningen har baserats på Lakoffs teorier om hur krig i medierna ofta tolkas utifrån metaforen ”kriget som en saga”, samt på Pan och Kosickis metoder för innehållsanalys.

Resultaten visar på att rebellernas och västerländska elitkällors problembeskrivning av konflikten beretts störst utrymme i rapporteringen. Khaddafi har under kriget skildrats som en grym diktator, civilbefolkningen som offer och rebellerna samt Nato som hjältar. Det svenska  deltagandet i Natoinsatsen har skildrats på ett odelat positivt sätt i vårt analyserade urval. Bilden av Khaddafi har förändrats, från att vara mer neutral innan kriget till att bli mer ensidigt negativ under och efter kriget.