Föreskrivs normprövningen i Uruguay och Sverige för att leva upp till rättsstatlighetens krav eller visar det på ett verklig skydd av de konstitutionella rättigheterna? Vårt syfte med denna uppsats har varit att beskriva Uruguays och Sveriges regelverk vad gäller den konkreta efterhandskontrollen av rättsreglers grundlagsenlighet samt att bedöma huruvida tillämpningen av den konkreta efterhandskontrollen ger ett rättsskydd för den enskilde. Vi har under arbetets gång presenterat båda systemen vad gäller den konkreta efterhandskontrollen ur ett komparativt perspektiv, för att på så sätt kunna identifiera och förklara de skillnader och likheter som föreligger.

Av vår studie framgår att båda staterna betraktar normprövningen som en effektiv och nödvändig kontrollmekanism för att garantera att statsmakterna inte avviker från de föreskrivna reglerna och därmed tillförsäkra den enskilde ett rättighetsskydd. Problematiken ligger i om institutet resulterar i ett reellt skydd för den enskilde i båda rättsordningarna eller ej. Vi har kommit fram till att uruguayansk och svensk rättspraxis visar på ett reellt rättsskydd för de enskilda vid tillämpningen av den konkreta efterhandskontrollen och föreslår en kombination av de uruguayanska och svenska systemen för att på så sätt förstärka rättssäkerheten samt rättighetsskyddet, ur den enskildes perspektiv.