Syftet med denna uppsats är att studera vilka strategier personal respektive brukare i en servicebostad för personer med kognitiv funktionsnedsättning använder sig av för att hantera balansgången mellan brukarens omsorgsbehov och självbestämmande, och hur vi kan förstå makt i förhållande till deras respektive strategier. Tidigare forskning visar på att det finns en svår balansgång mellan makt och självbestämmande, och att det finns en diskrepans mellan LSS-lagens ambitioner och hur lagen efterlevs i praktiken. Med detta som utgångspunkt tittar vi på hur det ser ur i praktiken när självbestämmandets gränser aktualiseras och hur makt kan ta sig uttryck i vardagen. Studien är genomförd utifrån en kvalitativ ansats och vi använder oss av en teori om omsorgsmakt, begreppen empowerment och paternalism och tre brukarpositioner. Vi genomför intervjuer med personal och brukare i en servicebostad och finner tre strategier för respektive grupp. I analysen ser vi hur dold makt tar sig uttryck i strategierna och vi ser hur strategierna på olika sätt begränsar och möjliggör brukarnas självbestämmande. Våra resultat visar även att brukarnas chans till självbestämmande är beroende av deras egen kapacitet och förmåga. I slutsatsen diskuterar vi resultaten och utvecklar våra resonemang för att avhjälpa detta.