Syftet med denna uppsats har varit att undersöka betydelsen av redaktionella medarbetares journalistutbildning jämfört med specialkunskaper och tidigare arbetslivserfarenheter vid rekryteringen av journalister till specialtidningar. De 7 tidskrifterna som har valts ut är, MåBra, Allt om vetenskap, Naturvetare magasinet, Min Hälsa, Sveriges Natur, Modern Psykologi och Dagens Medicin. Inriktning är naturvetenskap, medicin eller hälsa. Uppsatsen är en kombinerad kvantitativ och kvalitativ studie. En enkätundersökning av yrkesverksamma journalister har utförts. Utifrån enkätundersökningen har tre personer valts ut till att delta i var sin mer djupgående intervju. Sista delen består av telefonintervjuer med chefredaktörerna. Enkätundersökningen visade att 45 % är fast anställda och 40 % är frilansare. Övriga 15 % hade en lösare form av anställning. 67 % av alla fast anställda är män och 71 % av alla frilansare är kvinnor. Bland åldersfördelningen och antal yrkesverksamma år kan vi se att de flesta frilansare är mellan 26 och 35 år (50 %) och har mindre erfarenhet jämfört med de fastanställda journalisterna som alla var över 36 år och hade i genomsnitt varit verksammai 22,5 år i journalistbranschen. På frågan om hur de fått sitt nuvarande jobb så har 32 % svarat, genom frilansuppdrag och 27 % har svarat att de sökt genom en arbetsannons och blivit kallad på arbetsintervju, 14 % genom en praktikplats och 9 % tack vare en kontakt. 80 % hade en journalistutbildning och 20 % hade en journalistutbildning samt en utbildning inom det område som denne skriver om. Intervjuerna med chefredaktörerna visade att en kombinerad utbildningav detta slag är eftertraktat. Förutom journalistik så är kunskaper i ämnet biologi högst eftertraktat (4 av 6 personer nämnde det). Resterande ämnen som nämndes av chefredaktörerna är fysik, miljö, klimat, samhällsvetenskap, historia, psykologi, farmaci, medicin eller statsvetenskap. Detta tyder på att specialinriktade reportrar inom olika områden är eftertraktat. De tre intervjuade reportrarna har olika bakgrund. Den ena var en kvinnlig frilansjournalist, den andre var en fast anställd man med flera års yrkeserfarenhet. Båda dessa fall stämmer överens med hur ”den typiske specialinriktade reportern” är, utifrån min enkätundersökning och tidigare forskning. Den tredje personen saknade journalistutbildning men var utbildad inom ämnet som tidskriften han jobbade för belyser. Resultatet går i linje med tidigare journalistikforskning och teorier om hur arbetsmarknaden har förändrats. Att journalistbranschen är tuff och att det är vanligt att vara frilansare. Det finns inte särskilt mycket forskning på specialinriktade journalister inom det område denna uppsatts belyser och därför kan jag anse att denna studie tillför något nytt och viktigt på det journalistiska forskningsfältet.