Bakgrund: Intäktsredovisning är ett område som kan vara problematiskt för många företag. I Sverige ska företag följa Bokföringslagen och Årsredovisningslagen, men då dessa lagar endast är ramlagar så används god redovisningssed som en rättslig standard för att fylla ut det som inte de traditionella rättskällorna preciserar. God redovisningssed kan tolkas på olika sätt inom olika branscher då företag anpassar sin redovisning för att få så pass rättvis bild som möjligt. Detta kan bli ett problem inom redovisning och kan leda till tvister i domstol.

Problemställning: Hur tillämpas den rättsliga standarden god redovisningssed i rättsfall inom intäktsredovisning? Vilka argument är det som anses viktigast i utfallet av domen?

Metod: I denna studie så använder vi oss av en kvalitativ forskningsstrategi då studien består av en mer beskrivande metod än vad den gör av siffror och kvantitet. Empirin består av skrivna dokument i form av rättsfall vilket har behandlats i Högsta förvaltningsdomstolen.

Slutsats: Trots att vi glider mot en balansräkningsansats så är det en intäktsorienterad ansats som dominerar i dessa rättsfall. God redovisningssed tolkas på olika sätt av de olika instanserna och olika kopplingar till redovisningsprinciper görs i rättsfallen. Realisationsprincipen, som hänför en resultaträkningsansats, anses vara den viktigaste principen av den högsta instansen medan övriga instanser argumenterar och hänvisar till varierande principer. De skatterättsliga instanserna använder matchningsprincipen mest frekvent och en resultatansats. Det som framför allt diskuteras i den högsta instansen är när prestationen anses vara fullbordad och detta är även avgörande för utfallet i domen.