Essän bygger på två egenupplevda händelser som utspelar sig på två olika förskolor där jag varit yrkesverksam. De händelser jag valt att beskriva sätter barnen Agnes och Victor och mig själv i handlandets centrum. Gemensamt för Agnes och Victor är att de båda är delaktiga i förskolans verksamhet och att de på olika sätt skadar andra barn, vilket skapar svårigheter för mig som pedagog. I dessa situationer handlar jag spontant på ett sätt som innebär en exkludering för Agnes och Victor då det i stunden verkar rätt för att skydda de andra barnen. Men detta medför också att de fråntas sin rätt till delaktighet och medskapande i sin förskoleverksamhet.

Jag syftar till att undersöka hur maktförhållandet barn – vuxen påverkar hur jag agerar gentemot Agnes och Victor och om detta kan innebära etiska problem, i så fall vilka? Hur kan jag som pedagog ta hjälp av etiken i mitt arbete? Genom ett hermeneutiskt förhållningssätt undersöker jag mitt handlande utifrån teorier om makt, etik och specialpedagogik och lyfter med hjälp av de två berättelserna fram hur olika sätt att handla kring Agnes och Victors agerande kan problematiseras genom specialpedagogiska perspektiv och begrepp.

Följande frågeställningar ingår i mitt essäskrivande: Vilka perspektiv kan jag som pedagog på förskolan inta när jag handlar i mötet med Agnes och Victor? Vad får detta för konsekvenser för de aktuella barnen och verksamheten? Hur använder jag min makt som vuxen och hur påverkar denna Agnes och Victors situation?

Genom mitt skrivande utforskar jag de svårigheter som finns beskrivna i mina berättelser och påvisar behov av reflektion tillsammans med andra för att kunna utveckla ett empatiskt och relationellt specialpedagogiskt arbetssätt för barn i behov av särskilt stöd.