I artikeln görs ett försök att visa, inte hur ADHD-diagnosen har skapats av den västerländska kulturen, utan snarare hur ADHD har blivit en viktig del av vår samtida senmoderna kultur. Kulturella faktorer kan utan tvekan bidra till att en psykiatrisk diagnos blir vanligare eller ovanligare i ett samhälle över tid, och den kraftfulla ökning av antalet diagnosticerade fall av ADHD som ägt rum i Sverige och övriga västvärlden de sista trettio åren är förmodligen, åtminstone delvis, kulturell till sin natur. Men oavsett vilka de diagnosdrivande faktorerna är har neuropsykiatriska begrepp och modeller också kommit att prägla vårt sätt att uppfatta och tolka varandra som människor i olika vardagliga sammanhang under 2000-talet. På detta sätt är ADHD en kulturdiagnos och i artikeln utforskas hur ADHD-diagnosen numera inte bara är ett stigma eller ett sätt att komma i åtnjutande av resurser, utan också en form av identitet.