Syftet med uppsatsen var att undersö̈ka likheter och skillnader i SVT och Viasats respektive huvudkanals bevakning av vinter-OS 2010 i Vancouver och 2014 i Sotji, då̊ OS i Sotji var det fö̈rsta som sä̈ndes i kommersiell tv i Sverige. Frågestä̈llningarna utgick från vilka idrotter, sä̈ndningstyper och kö̈n de två kanalerna prioriterade, samt vilka orsaker som kan finnas till eventuella likheter och skillnader.

Studien baserades på två metoder: En kvantitativ innehållsanalys av båda kanalernas sändningar, sammanlagt 387 timmar tv-material, och kompletterande kvalitativa intervjuer med representanter för respektive kanal. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visade att båda kanalerna är lika sett till vilka sporter de prioriterade, och sett till kö̈nsrepresentationen. Den stö̈rsta skillnaden fanns i sändningstyper, dä̈r TV3 lade mer tid på studiosändningar än SVT, som i sin tur lade mer tid på eftersändningar och sammandrag. De kvalitativa intervjuerna visade att båda kanalerna resonerade på ett liknande sätt kring sina sändningar, vilket förstärker kanalernas likhet.

Den teoretiska ramen för uppsatsen innefattade teorier om kommersialisering, nyhetsvärdering, maskulin hegemoni och sportjournalistiken som institution. Samtliga teorier har i olika grad använts för att förklara olika resultat, men störst vikt har lagts vid Peter Dahléns teori om sportjournalistiken som institution. Den viktigaste slutsatsen från resultatet var att de två kanalerna inte skiljde sig särskilt mycket åt i sina respektive bevakningar av OS. En förklaring till det kan vara att sportjournalistiken som institution är kommersiell i sig, och på detta sätt skiljer sig kraftigt från nyhetsjournalistiken.