I rapporten kartlägg ett stort antal aktörer som kan kopplas till medie- och informationskunnighet (MIK): departement, myndigheter, organisationer, intressesammanslutningar. Även public service och andra med verksamhet som avser informera, skydda och stimulera barn och ungas i deras medieanvändning tas upp. Några av rapportens huvudresultat är att det finns många aktörer inom MIK-området i dagens Sverige, att samordning och gemensamma begrepp saknas, och att det finns flera traditioner eller intresseorienteringar med delvis olikartade eller motsatta sätt att se på medier, barn, lärande. Ett spår i detta gäller digitalisering av skolan i syftet att modernisera och effektivisera undervisningen. En annan handlar om att skydda barn från mediers skadliga verkningar och risker förbundna med internet och sociala medier. Ytterligare en riktning har rötter i filmpedagogiskt tänkande och estetiska läroprocesser.