Denna studie analyserar hur tre svenska kommuner använder mikrobloggen Twitter i sin dagliga kommunikationsverksamhet.

Studiens teoretiska utgångspunkt tas ur Gavers och Kress teorier kring affordances, Hallidays teorier om sociosemiotik samt Kress teori om den semiotiska resursen. Metoderna för analysen består av kvalitativa intervjuer kombinerat med en interpersonell textanalys, med fokus på språkhandlingar, språkstil och tilltal.

Studien visar att kommunernas syn på, och användning av Twitters handlingsmöjligheter skiljer sig påtagligt i vissa aspekter. Två av kommunerna använder sig av mikrobloggen nästan uteslutande som en kanal för spridning av information om andra kanaler för att interagera med kommunen.

Studien visar även att alla tre kommuner generellt sätt använder sig av ett vardagligt språk i sina inlägg med ett direkt tilltal och att förtrolighetsstrategier är vanligt förekommande. Till sist visar dessutom studien att kommunernas twitternärvaro kommit att påverka arbetsrutinerna hos andra avdelningar inom kommunkontoret, främst med hänseende till en ny utsatthet för beslutsfattare samt en kortare hanteringstid för ärenden.